Fru talman! Det finns ett oroande mönster hos den här regeringen. Det är alltid inskränkningar och försämringar för dem som söker skydd och trygghet i Sverige, men det är också försämringar i övrigt vad gäller välfärd, skola, sjukvård, bostadsbyggande och så vidare. Stora skattesänkningar för de allra rikaste betalas med stora nedskärningar i sjukvården och övrig välfärd, och man lämnar arbetslösheten helt utan åtgärder.

För att förbättra integrationen vill regeringen att färre ska söka skydd i Sverige. Man inför därför en rad åtgärder som vi med absolut säkerhet vet leder till sämre integration. Det är en mycket svår och hopplös konflikt. Det är mycket svårt att föreställa sig på vilket sätt de åtstramningar som ministern talar om skulle förbättra integrationen för någon i Sverige samtidigt som regeringen lämnar hushållen och välfärden efter och låter arbetslösheten skena i väg.

Dessutom visar kunskap och erfarenheter att alltifrån att pressa ut människor i papperslöshet och ge tillfälliga uppehållstillstånd till att ställa försörjningskrav, splittra familjer och ge 350 000 kronor i återvandringsbidrag - alltså det som regeringen vill se mer av - leder till försämringar av en långsiktig integration.

Mot bakgrund av hela samhällsutvecklingen och den budget som regeringen lägger fram vill jag därför fråga ministern på vilket sätt integrationen blir bättre av stora skattesänkningar för de allra rikaste. På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder? På vilket sätt blir integrationen bättre av att man rullar ut nedskärningar över hela landet?