Fru talman! Om Viktor Wärnick var homosexuell från Uganda och sökte asyl i Sverige och fick avslag, kanske med motiveringen att han inte kände tillräcklig avsky för sig själv eller inte kunde beskriva sin tankeprocess när han insåg att han var homosexuell tillräckligt väl, skulle han då välja att resa till Uganda och riskera förföljelse och i värsta fall dödsstraff, eller skulle han välja att stanna kvar i skuggsamhället? Om Viktor Wärnick var kristen konvertit med rötter i Afghanistan, skulle han då resa tillbaka till Afghanistan med halsduken över tatueringen på halsen och riskera att bli mördad, eller skulle han välja ett liv i skuggsamhället? Även om jag vet hur svårt det är för papperslösa att leva i Sverige kan jag ändå förstå de val dessa människor gör.

Det är för att vi ser att alla nej inte är rätt som vi säger att rättssäkerheten måste prioriteras. Asylrätten är grunden, och kärnan i den är att människor som riskerar att förföljas, torteras eller dödas inte ska utvisas. Det är centralt att detta inte blir fel, och därför väljer vi att prioritera resurserna i en begränsad budget till det som är viktigast på migrationsområdet.