Fru talman! Min poäng är den att när Miljöpartiet vill låna 200 miljarder kronor för sina favoritutgifter, som de kallar för investeringar, uppstår ett problem om de ska regera med ett parti som ser lite annorlunda på det och tänker att vi ska ha balans i den offentliga ekonomin. Plus och minus ska gå ihop. I det ska även investeringar i infrastruktur rymmas.

Det kommer att kräva väldigt stora omprioriteringar. Antingen får alla framtidsinvesteringarna stryka på foten, eller så behöver det göras omprioriteringar i det som Rasmus Ling beskriver som driftsbudgeten för staten. Det är de omprioriteringarna jag är intresserad av.

Om Miljöpartiet inte kan låna 200 miljarder kronor under budgetperioden till sina favoritinvesteringar, vilka omprioriteringar vill man göra i den andra delen av budgeten? Är det anslaget för försvaret eller rättsväsendet, eller vad är det som ska stryka på foten? Det är den frågan jag vill ha svar på.