Herr talman! Annika Hirvonen talar om röda linjer. Man kan fundera över vilka röda linjer som har funnits för Miljöpartiet. Min minnesbild ger i alla fall att när migrationen till Sverige under åren 2014-2015 var på en nivå som alla insåg var för hög var Miljöpartiet med och fattade beslut. Det är på samma sätt som har tagits upp tidigare, nämligen att man kan ha frågor om var Miljöpartiet stod i frågan om anmälningsplikt.

Vi kan konstatera att Annika Hirvonen berör olika saker som inte finns med i den här debatten. Biståndet hanterar vi inte här. Att vi ger stöd och kan ha fokus på flyktingar betyder att man kan styra biståndet på ett effektivare sätt, likt man nu gör en omdaning av biståndet, genom att till exempel NGO:er kan nå fram. Det är ett faktum att Sverige fortfarande med den biståndsram som används nu befinner sig på plats två av de europeiska länderna.

Att Kristdemokraterna sitter i regeringen betyder att man har ett fokus på bistånd. Samma sak gäller kvotflyktingarna. Vi har visserligen, helt korrekt, minskat från en nivå på cirka 5 000 ned till 900, men fortfarande tar vi i förhållande till storleken på vårt land emot en stor del.

Vad gäller Ukraina var jag i förra replikskiftet när vi diskuterade förändringen i folkbokföringen tvungen att påpeka att vi inte bara har det enskilda stödet, utan det finns också ett utökat stöd att söka för familjer i det bistånd som man får tillgång till genom folkbokföringen. Det är inte helt korrekt att de ukrainska familjerna är de enda familjerna som saknar stöd.

Jag skulle vilja fråga Annika Hirvonen vilka röda linjer som finns för Miljöpartiet om man vill sätta sig i Socialdemokraternas regering.