Herr talman! Som svar på alla frågor är att det här egentligen är olika sätt att se på saker och ting.

Jag hade ett samtal för något år sedan med en forskare inom processutveckling för välfärden. Den här professorn jobbade både i Shanghai och på KTH här i Stockholm. Han pratade en hel del om något man kan kalla hål i hinken. Väldigt mycket pengar försvinner. Det är skattemedel som rinner ut i olika saker och många vet egentligen inte vart de tar vägen. Studieförbunden är ett bra exempel på detta, vilket Riksrevisionen har påpekat.

Visst kan man stå och skrika efter mer och mer pengar. Men sedan finns också det som brukar kallas transferiatet, det vill säga en ineffektivitet i systemet. Man bygger in problem i systemet som gör att medel på olika sätt läcker ut, och det är inte hållbart över tid.

Man kan absolut säga att man lägger 2 miljarder mer, men då blir det en lite populistisk ton, som det ofta brukar bli inför inte minst valrörelser. ”Vi ska ha 2 000 poliser” eller ”Vi ska ha 20 000 poliser” – det handlar om vem som lägger mest pengar. Jag och Sverigedemokraterna resonerar inte så. Vi funderar över hur man kan täppa till hålen och hur man gör saker och ting mer effektivt.

Det är inte alltid så att det behövs mer pengar, vilket även forskare säger, utan det handlar om att effektivisera olika verksamheter. Om man fortsätter att bara göra samma sak hela tiden kommer ingen förändring. Man måste då gå in och göra något. Det kräver ibland att man gör neddragningar och lägger om resurserna på olika sätt.

Jag står bakom budgeten och tycker att den är bra. Visst kan man lägga 2 miljarder mer, och det är ju en möjlighet som ett oppositionsparti har. Jag tackar för frågan.