Fru talman, kära kollegor, ni som sitter på läktaren och ni som följer detta via tv! I dag diskuterar vi försvarsutskottets betänkande om utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap.

Jag tänker prata lite om världsläget, om stödet till Ukraina och om Sveriges försvar, och sedan ska jag avsluta med att nämna något om en ledamot som inte längre finns ibland oss.

Först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Vi befinner oss i ett skärpt säkerhetspolitiskt läge. Det har vi alla hört, även ni som lyssnar på detta. Det är på riktigt. Vi lever i en allvarlig tid. Vi har kriget i Ukraina som nu har hållit på i två år och nio månader. Vi har en värld där Ryssland är ett hot mot oss och mot Ukraina, och där struntar man i krigets alla lagar.

Vi ser också hur Kina är med och stöder. Först skedde det mycket under ytan, men nu är det tydligt att Kina stöder Rysslands krig i Ukraina.

Vi ser hur man söker hjälp utifrån och får stöd från Iran som, höll jag på att säga, stöttar allt elände i världen.

Vi ser Nordkorea. De som har hängt med i nyhetsbevakningen i dag har också sett att Natos generalsekreterare Mark Rutte varnar för att de får betalt inte bara i rubel utan också i kärnteknik och robotteknik.

Jag vill inte vara en dysterkvist, fru talman. Jag tror att vi kommer att klara detta, även om det krävs uppoffringar. Jag tror dock att det är viktigt att vi, när vi pratar om ett skärpt säkerhetspolitiskt läge och säger att det är det värsta sedan andra världskriget, förstår att det inte är någon luftgrop. Det är inte något som gäller för stunden utan för överskådlig framtid. Det är därför betänkandet är så viktigt liksom att vi tillsammans pratar om dessa frågor.

Det har sagts förut, men jag vill upprepa det: Genom att rusta för krig minskar man risken för krig. Det är på allvar. Vi som land har stått utanför krig i över 200 år. Det är fantastiskt, men det är ingen naturlag, fru talman. Här har vi anledning att hela tiden se att det som enskilt land, tillsammans i Norden och i Nato är avskräckning som gäller. Det enda Putin respekterar är militär förmåga, och det är därför det är så viktigt att vi stärker försvaret på det sätt som vi nu gör.

Ukraina kämpar fantastiskt, och de klarar det tack vare stödet från omvärlden. USA är det land som stöder allra mest. Sverige tillhör topp tio tillsammans med övriga nordiska länder, och det ska vi fortsätta med. Vi talar om detta i betänkandet. Det är viktigt.

Flera av oss som finns här i kammaren hade för ungefär ett år sedan förmånen att vara på plats i Ukraina. Något som är väldigt roligt och som jag tycker är viktigt att säga i en sådan här debatt, då det kanske är många lyssnar, är att man är oerhört tacksam för det stöd som man har fått till dags dato och som man fortsatt får.

Man ger också mycket beröm för att det som vi har gett har gett resultat. Det är vapen, ammunition, Stridsfordon 90 och Archer. Något som också är viktigt och som påpekas i betänkandet är att vi också ger stöd långsiktigt. Vi ger 25 miljarder i år, nästa år och året därpå.

Mycket håller att sina i lagren, fru talman, och det är därför viktigt att vi satsar på nyproduktion, vilket vi nu gör. Vi har en moralisk skyldighet att stå upp för Ukraina – det vet vi alla här inne – men vår egen säkerhet påverkas också. Om det som Putin håller på med skulle löna sig får det direkta följdverkningar också för svenska folket.

Det finns mer gammalt Sovjetterritorium som står på spel. Man kan tänka eller höra att det inte är så bråttom, men det är bråttom, fru talman. Det ligger fara i dröjsmål när det gäller att genomföra det som vi har sagt i Försvarsberedningen och att lägga de pengar som krävs.

Vi satsar nu, för det är viktigt att vi inte lämnar en springnota till kommande generationer. Sverige har under lång tid underpresterat när det gäller att satsa på försvaret. Nu gör vi viktiga satsningar. Vi går från 2,2 procent till 2,4 procent nästa år, och sedan blir 2,6 procent.

Som någon har påpekat får vi targets, alltså mål, från Nato nästa år. Det kan bli så, fru talman, att vi behöver satsa ännu mer, för det finns brister. Även Nato är summan av vad vi som länder har gemensamt, och om man tittar på vår del av världen ser man att det fattas luftvärn och att vi behöver mer markstridstrupper och infrastruktur. Det är många saker vi behöver för att kunna stå starkare och avskräcka en fiende.

Jag är nu inne på vårt eget försvar, och de satsningar vi gör är viktiga. Vi satsar på armén. För Kristdemokraternas del var det viktigt att vi i förhandlingarna och också i beslutet här inte prutar på armébrigaderna. Ett tag var det tal om att det kanske skulle vara färdigt 2035, men nu är det fastslaget att det blir senast 2030. Det är viktigt att det blir så.

Det var armén som rustades ned allra mest. Den minskades med över 90 procent efter kalla krigets slut. Tyvärr var det inte bara Sverige som gjorde det, utan det gjorde hela västvärlden utom Finland. Nu har vi en viktig resa tillbaka, för det har tyvärr visat sig att de stora arméernas tid inte är förbi. Det är viktigt med armén. Det är viktigt med flygvapnet. Det är viktigt med marinen. Vi gör viktiga satsningar där också.

Vi har nu en viktig uppgift i försvarsutskottet och Försvarsberedningen att följa upp dessa saker och se till att det inte blir fördröjningar. Så sent som i förrgår var jag i Skåne och besökte P 7, som en ledamot precis nämnde, där jag fick träffa många av de 170 värnpliktiga som hade sin första stora övning. Det var glädjande att se hur bra det fungerar nu.

Det är viktigt att våra målsättningar att öka antalet värnpliktiga följs upp, för det är när vi har fyllda förband och övningar som vi får riktig förmåga. Därför är detta av yttersta vikt.

Det är också viktigt att satsa på cyberförsvar. Vi har nyligen haft sabotage i vårt närområde mot en kabel mellan Sverige, Lettland, Finland och Tyskland. Jag brukar säga att militärt och civilt försvar är ungefär som en roddbåt. Båda årorna behövs – både det militära och det civila – och en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.

Fru talman! Min tid här i talarstolen är strax slut, men jag lovade inledningsvis att jag skulle säga några ord om en person som inte längre finns ibland oss, nämligen Lars Wistedt.

Lars Wistedt skulle säkert ha inlett den här debatten om han funnits här, men han gick bort för 13 dagar sedan. Vi har uppmärksammat honom i utskottet, där ordföranden höll ett fint tal om honom, och vi har också gjort det i sammansatta utskottet. Det kommer även att hållas en parentation här i kammaren senare i dag. Vi minns Lars och det engagemang och kunnande han hade. Vi saknar honom. Jag kan bara säga en sak: Vila i frid, bäste Lars Wistedt!

(Applåder)