Fru talman! Socialdemokraterna lägger fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet. Därför avstår vi nu från ställningstagande och lägger i stället fram ett särskilt yttrande när det gäller det utgiftsområde som vi nu debatterar. Det gäller alltså utgiftsområde 1 Rikets styrelse.

Innan vi går in på det vill jag säga några övergripande ord om var vi befinner oss.

Det är halvtid i mandatperioden. Från regeringspartierna lyfter man fram hur det ljusnar vid horisonten, hur inflationen bekämpats, hur arbetslinjen stärks och hur tillväxten ska ta fart. Från oss i opposition kommer ni att höra hur gängvåldet kryper ned i åldrarna, hur regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris, hur arbetslösheten är rekordhög, hur Sveriges tillväxt är bland de sämsta i hela Europa och hur oansvarigt det är att i en svår kostnadskris för vanligt folk satsa på ofinansierade skattesänkningar för de mest välbeställda.

Från partipolitiken är det alltså inget nytt. Ibland kan det vara tryggt med en hederlig höger–vänster-konflikt i svensk politik, särskilt när omvärlden skakar.

Om vi lyfter blicken något kan vi konstatera att 120 miljoner människor är på flykt undan krig, väpnade strider och förföljelse. Vart femte barn i världen lever i eller flyr från konflikt. Pandemins ekonomiska konsekvenser tynger många människor än i dag. Demokratin har backat tillbaka i världen, och auktoritära krafter breder ut sig.

I denna kontext kan en budgetdebatt inom utgiftsområde 1 te sig futtig. Statens budget omfattar totalt cirka 1 400 miljarder, och just det område vi nu diskuterar omfattar strax över 20 miljarder. Det är litet men grundläggande. Därför är vi också, brett över partigränserna, överens om många saker i budgeten. Det ger en stabilitet i vår demokratis kanske mest grundläggande institutioner. Men på några punkter är vi inte överens, och dem vill jag redogöra för.

Fru talman! Jag återgår till det ekonomiska läget i Sverige. Det är som sagt fortsatt ekonomiskt tuffa tider. Finansminister Elisabeth Svantesson sa i en debatt förra veckan här i talarstolen: ”Ett hushåll måste planera sina utgifter och kan inte använda mer pengar än det har, och i svåra tider behöver många vända på varje krona för att ekonomin ska gå ihop. Även staten måste göra det, och därför gör vi tuffa prioriteringar, som att minska biståndet.” Hon sa vidare: ”Vi effektiviserar också statens verksamheter och minskar antalet myndigheter. Denna förmåga att prioritera saknar den andra sidan i politiken, vilket jag beklagar.”

Låt mig då, fru talman, berätta att besparingar inte gäller för regeringens egen verksamhet. I budgeten finns stora anslagsökningar till Regeringskansliet. Budgeten för 2025 är nästan 700 miljoner kronor högre än den för 2024. Man kan se på detta över mandatperioden. Anslagsökningen som aviserats för 2025 är jämfört med budgetanslaget för 2022 2,3 miljarder högre. Det är en ökning med nästan 30 procent. Även om ett ökat anslag kan vara motiverat, inte minst som en följd av ökade krav på säkerhet och av den allmänna löne- och kostnadsuppräkningen, framstår en 30-procentig ökning över en mandatperiod som för stor mot bakgrund av det ekonomiska läget, som ställer stora sparkrav på välfärden när det kommer till kommuner och regioner, som pressas hårt ekonomiskt.

Fru talman! En annan punkt där vi inte är helt överens gäller minoritetspolitiken. Minoritetspolitiken har länge fått stå tillbaka och blivit utan ökad resurstilldelning. Vi ser, till skillnad från regeringen, ett behov av stärkta resurser. En början är en ökning med 10 miljoner kronor i grundanslag för 2025, så att minoritetsorganisationerna åtminstone kan ha anställd personal. Det är det ena.

Det andra, som är riktigt allvarligt, är att regeringen drastiskt minskar anslagen för språkcentrum för minoritetsspråken. Ovissheten inför framtiden är stor.

Fru talman! Jag är född i Tornedalen. Här bor människor som fortfarande bär på en skam över att ha finska eller meänkieli som modersmål – på grund av den dåvarande försvenskningspolitiken. Den förbjöd människor att tala finska eller meänkieli på exempelvis skolrasterna, och i sina yttersta former bestraffade den barn med våld. Vi är många i min generation som tappat språket till följd av den. Det är en stor sorg.

Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset har bedrivit ett gediget arbete med att samla in berättelser och bekräfta den tornedalska historien, men nu måste staten visa att man är beredd att göra upp med historien. Det räcker inte med att trycka upp sanningskommissionens arbete i en populärversion som broschyr. Det måste till mer åtgärder.

Fru talman! Många civilsamhällesorganisationer upplever en ökad hotbild mot verksamheten, mot lokaler och mot företrädare. Inte minst religiösa samfund är utsatta för hot och våld. Det finns uppgifter om församlingar som lägger så mycket som 25 procent av sin budget på säkerhetsåtgärder. Omvärldshändelser och pågående konflikter har också påverkat säkerheten för religiösa grupper i Sverige. Att skydda civilsamhällets organisationer är självklart i huvudsak polisens uppgift, men det finns många enklare säkerhetshöjande åtgärder som kan vidtas för att göra verksamheterna tryggare. Här har organisationerna själva många goda förslag. Vi vill därför stärka dem i det arbetet genom att ge mer stöd till just det säkerhetshöjande arbetet.

Fru talman! Förra veckan besökte konstitutionsutskottet Judiska Centralrådet och den judiska församlingen här i Stockholm. Vi berörde frågan om religionsfrihet men också vilka insatser som behövs för att främja judiskt liv i Sverige. Religionsfriheten är en absolut rättighet och har ett starkt skydd av vår grundlag. När den hotas i form av dem som till exempel vill störa en högtid eller hota människor på väg till en synagoga måste staten göra allt den kan för att stärka verksamheten och säkerheten.

Att antisemitismen år 2024 fortfarande förekommer och dessutom ökar i samhället är fullständigt oacceptabelt. Vi föreslår därför som sagt att ytterligare medel läggs på säkerhetshöjande insatser men också på det förebyggande. För att fler ska kunna skapa sig en förståelse för historien, så att den aldrig mer upprepar sig, vill vi att fler ska kunna delta i hågkomstresorna till Förintelsens minnesplatser.

Fru talman! Vi motsätter oss den neddragning av mediestödet som regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025 och föreslår i stället att ytterligare 50 miljoner kronor läggs på mediestöd. På många håll i landet är de ekonomiska förutsättningarna för att driva journalistik framåt utmanande. Därför var det bra att ett nytt mediestöd kom på plats för ett tag sedan. Samtidigt ser vi att de risker vi varnade för när stödet infördes nu ser ut att ha blivit verklighet. Betoningen på den geografiska spridningen har lett till att mediemångfalden på nationell nivå prioriterats ned och att flera medier som tidigare fått stöd nu blivit utan. Kvartal, Hemmets vän och Altinget är bara några exempel på medier som bidragit till den journalistiska mångfalden med olika samhällspolitiska perspektiv, infallsvinklar och nyhetsvärderingar. Vi ser också hur en stor del av lokaltidningarna, som var det centrala att värna när det nya stödet tillkom, har fattat beslut om att lägga ned sin verksamhet. Vi ser därför ett behov av att den utvärdering som ska ske i samband med budgetpropositionen för 2027 tidigareläggs, så att inte medier som hade kunnat överleva försvinner i onödan.

Fru talman! I vårt budgetalternativ finns också förslag för att finansiera upp Institutet för mänskliga rättigheter till den nivå som var tänkt för institutet. Regeringen saknar 18 miljoner för detta ändamål. Att stärka mänskliga rättigheter borde vara en prioritering för regeringen, särskilt då vi ser en negativ utveckling inom flera områden, bland annat när det gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Fru talman! Korruptionen äter mänskliga rättigheter till frukost, brukar det heta. Sverige tillhör världstoppen över länder med minst korruption när jämförelser görs, men vi är inte förskonade. Arbetet mot korruption måste ständigt fortgå, och det finns oroande tendenser, inte minst kopplade till organiserad brottslighet som ger sig in i välfärdssystemen. Den senaste tiden har vi kunnat läsa hur kriminella driver HVB-hem, hur kontrakt i offentliga upphandlingar tilldelas oseriösa företag och hur den personliga assistansen utnyttjas som pengakran till den kriminella ekonomin. Att släppa in marknaden i den offentligt skattefinansierade verksamheten har inneburit stora risker, och vi ser nu hur våra pengar göder den organiserade brottsligheten. Vi måste få ett slut på den misslyckade marknadspolitiken.

Fru talman! Jag har en sista sak jag vill säga, och jag ber om ursäkt för att jag dragit över talartiden. Trots våra meningsskiljaktigheter i politiken, vilka ofta framställs som stora, vill jag understryka att konstitutionsutskottet är ett utskott där vi pratar med varandra på ett respektfullt sätt och till och med försöker överbrygga meningsskiljaktigheterna. I en stark demokrati visar vi på skiljelinjer men klarar också av att kompromissa. Än så länge gör vi det, och det vill jag passa på att tacka mina utskottskollegor och utskottskansliet för.