Fru talman! Miljöpartiet föreslår att denna proposition som vi debatterar här i dag ska avslås. Vi har redogjort ganska utförligt för skälen till detta i vår följdmotion. I mitt inlägg här i dag tänker jag, kanske som avslutning på den här diskussionen, lägga lite tid på att berätta vad andra än Miljöpartiet och oppositionen har att säga om det här förslaget. Det är nämligen en ganska bidragande orsak till att Miljöpartiet har landat där vi har landat.

Vi har stor förståelse för allvaret i situationen. Vi tycker också att säkerheten och tryggheten på Sis-hemmen måste öka. Men vi delar i huvudsak den oro som har lyfts upp av ett antal stora remissinstanser. De betonar det som också redan har framförts av andra i den här debatten; de ser att möjligheterna som föreslås i det här förslaget riskerar att bidra till att öka problematiken snarare än förbättra den.

Det är också viktigt att komma ihåg att enligt barnkonventionen har även barn som är placerade särskilda rättigheter, precis som alla andra barn har.

Jag vill nämna till exempel Socialstyrelsen. De lyfter fram rekommendationen från FN:s kommitté för barnets rättigheter om att vidta lagstiftningsåtgärder för att uttryckligen förbjuda användningen av bland annat isolering och avskiljning av barn i den här typen av omvårdnadsmiljöer.

Barnombudsmannen menar att det finns alltför stora risker med den föreslagna regleringen om avskildhet vid dygnsvilan och tänker att den kan komma att påverka barn och deras rättigheter på ett långtgående sätt.

Rädda Barnen lyfter fram faktumet att det att isoleras mot sin vilja riskerar att leda till risker för barn på såväl kort som lång sikt, särskilt för barn med psykisk ohälsa och erfarenheter av trauma och andra riskfaktorer.

Jämställdhetsmyndigheten påminner om flickors utsatthet och att granskningar och tillsyn har visat att Sis i återkommande fall tillämpat sina särskilda befogenheter på ett otillåtet sätt, att det har drabbat flickor i större omfattning samt att fler flickor redan känner otrygghet på hemmen.

I det här sammanhanget vill jag också lyfta fram ny forskning som presenterades för ett par veckor sedan. Den visar att risken att ett barn inte överlever barndomen ökar när samhället går in och omhändertar barnet. Det är naturligtvis mycket oroande ny kunskap. När staten omhändertar och placerar barn är ansvaret alltså mycket stort vad gäller hur innehållet i vården ser ut. Det är tydligt att ett mycket stort förändringsarbete behöver ske.

Fru talman! Regeringen har tillsatt ett stort antal olika utredningar inom området barn i samhällets vård. Det är tydligt att det finns ett stort engagemang i frågan. Det är såklart väldigt positivt. Och det är tydligt i den här debatten att vi är många som delar engagemanget. Ingen vill att barn ska fara illa. Ingen vill att barn ska utsätta sig själva eller andra för risk eller brott. Vi anser dock att det i regeringens hållning finns en slagsida mot repression, som vi tror kan leda till en negativ utveckling.

Barnperspektivet måste få ett större genomslag. Det kräver större personaltäthet, bättre innehåll i vården och nära kontakt och dialog med barn och unga samt med organisationer som företräder barn och unga. Det är en förutsättning.

Man ska även komma ihåg att många unga som befinner sig i samhällets vård kommer från socialt utsatta förhållanden; många har psykisk ohälsa och/eller funktionsnedsättningar. Det här ställer väldigt höga krav på samhället och på vården.

Fru talman! Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har framfört ett antal krav som de anser måste vara uppfyllda för att förslaget ska genomföras på ett bra sätt. De menar bland annat att lagstiftningen borde bli tillfällig – det hörde vi debatteras tidigare – i avvaktan på att översynen av den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag blir klar. De menar också att det bör införas en bestämmelse som anger att hälso- och sjukvårdspersonal fortlöpande ska utvärdera barnets eller den ungas mående när det finns ett beslut om avskildhet vid dygnsvilan.

Miljöpartiet anser att de här kraven är bra. Vi tänker att regeringen borde ta dem i beaktande, om förslaget nu genomförs.

Regeringen föreslår själv att de tänkta lagändringarna ska följas upp och gav i september ett uppdrag till Sis om att följa upp tillämpningen av bland annat avskildhet i anslutning till dygnsvilan. Det är en bra åtgärd.

Vi anser dock att olika åtgärder inom Sis behöver följas upp genom en oberoende utvärdering gjord av en annan aktör än Sis själva. En sådan uppföljning behöver vara genomgripande och kvalitativ och tydligt innefatta barn- och rättssäkerhetsperspektivet. Barnets företrädare behöver kunna finnas med på lämpligt sätt i en sådan uppföljning. Och givetvis är det allra mest centralt att barns egna upplevelser och erfarenheter kommer till uttryck.

Miljöpartiet anser också att det behöver finnas oberoende observatörer på Sis-hemmen som barn och unga ska kunna kontakta vid missförhållanden och när deras rättigheter inte tas på allvar. En effektiv och välfungerande klagomålsfunktion behövs också. Den som i dag finns på Ivo är inte tillräcklig.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna något om det allra viktigaste i det här sammanhanget, som också har lyfts fram flera gånger av andra talare: Staten behöver ta ett mycket större ansvar för hela området, för att förebygga att barn far illa eller dras med i kriminell aktivitet på det sätt som vi har sett de senaste åren.

Miljöpartiet avsätter i sin budget 1 miljard till brottsförebyggande arbete och 1 miljard till socialtjänsten för att möjliggöra deras arbete. På senare tid har det nämligen lyfts fram i exempelvis medier att socialsekreterare och socialchefer upplever att de inte kan fullfölja angelägna placeringar av unga eftersom det inte finns ekonomiskt utrymme i realiteten. Det är uppenbart att staten behöver bidra med mer resurser. Regeringen behöver ta frågan på största allvar och göra andra budgetprioriteringar.

Jag står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 11 om just den oberoende klagomålsfunktionen och observatörerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)