Herr talman! Vi har tagit del av berättelser om ett samhälle där tryggheten är förlorad. Vi ser en utveckling där föräldrar kämpar för att hålla sina barn borta från gängen men står maktlösa. Det är en verklighet där många barns vardag är präglad av våld, otrygghet och svek. Det är barn som är svikna av sina närmaste och av samhället och pojkar med ett farligt våldskapital, som är ett hot mot sin omgivning och mot sig själva.

Herr talman! Det är en alarmerande utveckling vi ser. Våldet eskalerar, och gängen rekryterar allt yngre barn. Samhällets ansvar är tydligt: Vi måste skydda dessa barn från att falla ännu djupare samtidigt som vi har en skyldighet att skapa trygghet för alla som riskerar att drabbas av gängens våld.

Inte ens de särskilda boendena som ska vara en trygg plats för de barn som har fått en placering där är en fristad från gängens grova våldsvärld. Konflikter tas med in, blossar upp och eskalerar. Nya medlemmar rekryteras. Hämndaktioner planeras. Personal hotas, och våldet ökar. Det är ingen överdrift att hävda att situationen är allvarlig och kräver handling.

Det är i det perspektivet som förslaget vi har att debattera i dag ska ses. Det handlar om att stärka säkerheten och öka tryggheten på våra särskilda ungdomshem och klippa av gängens tentakler in dit.

Förslaget ger möjlighet för personalen att använda avskildhet som en sista utväg i akuta situationer där inga andra åtgärder har fungerat och där det finns hög risk att unga skadar sig själva eller andra.

Det är viktigt att understryka att den nya lagen ska vara noggrant reglerad. Avskildhet kommer endast att användas för ungdomar som vårdas med stöd av LVU på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhet eller för dem som avtjänar påföljden sluten ungdomsvård.

Den maximala tiden för avskildhet kommer att vara nio timmar, och ett sådant beslut ska alltid kunna överklagas. Jag tycker att det är en bra balans mellan att å ena sidan skydda och vårda ungdomar och å andra sidan värna om säkerheten för alla inblandade.

Herr talman! I en ideal värld skulle tvångsåtgärder vara överflödiga. Sis-hemmen är till för att hjälpa, vårda och skydda några av samhällets mest utsatta barn. Men verkligheten ser annorlunda ut. Vi har att hantera en verklighet där hot och våld har blivit en del av vardagen. Problemen är djupt rotade, och det kräver långsiktiga lösningar. Men att inte agera vore ett stort svek.

Regeringen har redan vidtagit åtgärder för att förbättra vårdkvaliteten, öka säkerheten och stärka styrningen av Sis. Det är viktiga, men inte tillräckliga, åtgärder. Fler reformer krävs för att skapa en tryggare miljö på våra ungdomshem.

Samtidigt har en del oppositionspartier i den här debatten försökt skapa en missvisande bild av förslaget. De tar till överdrifter och försöker anlägga en bild av att regeringen vill låsa in barn utan att bry sig om deras framtid. Precis som jag sa inledningsvis ska proportionalitet självklart råda. Avskildhet ska alltid användas med största försiktighet. Men att inte ge personalen nödvändiga verktyg för att garantera en trygg miljö på de särskilda ungdomshemmen är att vända ryggen åt de problem som finns. Det är problem vars existens ingen av oss i den här kammaren kan förneka.

Herr talman! Huvuduppdraget för Sis är och ska förbli att arbeta vårdande och med ett tydligt brottsförebyggande fokus. Samtidigt måste vi vara ärliga med hur verkligheten ser ut. Våldet har redan orsakat stort lidande. Familjer har förlorat sina barn till gängen, och oskyldiga har fallit offer för en våldsspiral som måste brytas.

Den åtgärd regeringen föreslår är inte en lösning på alla problem, men den utgör ett nödvändigt steg för att skapa trygghet för barnen som bor på dessa hem, för personalen som dagligen möter en tuff verklighet och för samhället i stort. Det handlar om att ge unga en chans till vård och stöd i en säker miljö samtidigt som vi skyddar andra.

Herr talman! Att säkerställa trygghet för barn på våra Sis-hem är en fråga om ansvar. Det handlar om att agera mot våld och kriminalitet som förvandlat dessa hem från skyddade miljöer till platser där hot och osäkerhet är vardag.

Regeringens förslag är en del av lösningen – ett verktyg för att stärka säkerheten och skapa trygghet för både barn och personal. Vårt uppdrag är tydligt. Vi ska möta verkligheten med åtgärder som gör skillnad. Det är vår plikt att agera här och nu.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)