Herr talman! Nu ska du få höra på värmländska.

Jag vill börja med att yrka bifall till kulturutskottets förslag till beslut i detta betänkande.

Det svenska kulturarvet är viktigt och avgörande för vår identitet och sammanhållning. Det är ovärderligt. Det omfattar både materiella och immateriella aspekter av Sveriges historia, ger insikter om tidigare generationers umbäranden och förklarar vår egen samtid i dag.

Ett välfungerande samhälle bygger på identitet och sammanhållning. Kulturarvet är omistligt för att upprätthålla detta. Kulturarvet främjar känslan av tillhörighet och för över kunskap i arv till kommande generationer. Utan detta kulturarv som en gemensam grund skulle vi förlora den bindande historia som förenar oss. Det svenska kulturarvet är en oskiljaktig del av det bredare västerländska kulturarv som knyter oss samman med våra nordiska grannländer och övriga delar av den västliga världen.

Historiskt sett har Sverige på ett framgångsrikt sätt förvaltat olika delar av kulturarvet, men det innebär inte att det inte finns utmaningar. Ett påtagligt exempel är den kyrkoantikvariska ersättningen. Den har varit eftersatt under lång tid, vilket har resulterat i omfattande renoveringsbehov för kyrkor över hela landet. Här anslås för första gången på 15 år en höjning av ersättningen. Den höjs med 30 miljoner från ursprungliga 460 miljoner till 490 miljoner. Dessutom har Rysslands anfallskrig i Ukraina väckt frågor kring hur vi skyddar kulturarvet vid kris eller konflikt.

Sammanfattningsvis är kulturarvet en central del i den gemensamma historien om Sverige. För att detta värdefulla arv ska fortsätta att vara meningsfullt krävs en långsiktig politik som värdesätter vårt värdefulla arv.

Herr talman! Redan vid beslutandet av statsbudgeten för 2024 medverkade vi till att få till en miljonsatsning på underhåll av statliga bidragsfastigheter. Digitaliseringssatsningar till bland annat Riksarkivet gjordes också för att påskynda arbetet med digitaliseringen av kulturarvet. Vi kan se att sverigedemokratisk kulturpolitik gör skillnad i praktiken för det svenska kulturarvet.

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen en förstärkning av Skapande skola för att främja barns och ungas tillgång till kultur, vilket vi hört mer om här i dag. Läsfrämjande och läsförståelse är en prioriterad fråga. Statens skolverk och Statens kulturråd fick under 2024 i uppdrag att ta fram läslistor med olika typer av litteratur som ska vara ett stöd för förskollärare och lärare. Nu kompletteras denna insats ytterligare.

Skolan är en viktig aktör för att ge alla barn och ungdomar möjlighet att möta kulturarv redan i tidig ålder. Det ger eleverna kunskap och upplevelser av det förflutna som gör dem bättre rustade att förstå sin samtid och att forma sin framtid.

Därutöver tillförs medel för en fortsatt försoningsprocess med tornedalingar, kväner och lantalaiset, en befolkningsgrupp i svenska och finska Lappland – för den som tyckte att det var ett konstigt ord. Det rimmar till viss del med att Sverigedemokraterna främjar en förstärkning av insamlingen och synliggörandet av de estlandssvenska, samiska, tornedalsfinska och finlandssvenska kulturarven, särskilt när det kommer till dessa minoriteters språk och dialekter.

Jag tänker här dra lite ansatser som kanske ligger utanför den här budgeten, detta för att så lite frön inför kommande förhandlingar.

På samma sätt som för dagens invandrargrupper i Sverige har självklart rötter och traditioner stor betydelse för svenskättlingar ute i den vida världen. Folk tänker på och har mest hört om utvandringen till Amerika – då tänker de på Karl-Oskar och Kristina från Duvemåla – men har liten medvetenhet om utvandringen till andra delar av världen där svenskkolonier bildades. Få känner till utvandringen till Sydamerika och länder som Argentina och Brasilien. Få känner också till historien om de estlandssvenskar som i slutet av 1700-talet förvisades till Ukraina och grundade Gammalsvenskby. Därför bör det framdeles ges ett ännu tydligare uppdrag till Institutet för språk och folkminnen om att bevara, levandegöra och samla kunskap om svenskbygdernas dialekter och kulturer.

Och på tal om språk: Den skandinaviska språkförståelsen har varit ganska unik, eftersom det är tre olika språk där vi ändå kunnat förstå varandra. Den ömsesidiga nordiska språkförståelsen har tyvärr blivit allt sämre, och något grundläggande är på väg att gå förlorat: våra band till historien och våra språkliga rötter.

Vi ser och hör det alltmer när anglicismer och ren engelska ersätter svenska ord och meningar. Svenskar och danskar pratar nu engelska med varandra. Det har aldrig hänt förut, men det går fort nu. Detta bör vara av intresse för både Nordiska rådet, skolväsendet och public service-bolagen, vilka enligt sändningstillstånden har ett särskilt ansvar för svenska språket och dess ställning i samhället.

Folkparkerna var en viktig del av det Sverige som fanns en gång i tiden. De har varit en central del av människors helgnöje i över hundra år. De är en viktig del av berättelsen om Sverige som handlar om folkhemmet och kulturarvet och är väl värda att bevara för eftervärlden. Folkparkerna är mycket djupt rotade i den svenska folksjälen. Här finns det saker att fundera över. Det vore en viktig kulturgärning att rädda dem från att helt förfalla. Många är väldigt dåligt underhållna, och många är rivna. Det är med sorg i hjärtat man ser det.

Okänt för många svenskar i dag är gångna tiders finländska arv och dess påverkan på vårt kultur- och odlingslandskap. Här önskar vi framdeles se ett förstärkt arbete för att dokumentera, bevara och vidareutveckla samlingarna av detta unika immateriella kulturarv. Det är viktigt att i större utsträckning delge allmänheten kunskap om finnskogens kulturarv.

Avslutningsvis: Från såväl Jordbruksverket som Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet finns olika stödformer att söka för att restaurera och underhålla diverse kulturmiljöer. Genom landsbygdsprogrammet fanns tidigare möjlighet att ansöka om ersättning från länsstyrelsen om man ägde en överloppsbyggnad och för restaurering av kultur- och landskapsvårdande objekt i odlingslandskapet samt miljöersättningar för sådant som restaurering av betesmarker och slåtterängar.

Möjligheterna att tillföra ytterligare incitament och resurser för att stärka arbetet med restaurering av natur- och kulturmiljöer i odlingslandskap behöver framdeles ses över.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson (SD).