Fru talman! Det finns något alldeles speciellt med den svenska idrottstraditionen. När vi träffas under idrottens fana för att träna, tävla eller bevittna idrottsliga prestationer upplever vi en känsla av stolthet och gemenskap.
Sarah Sjöström i frisim, Armand Duplantis i stavhopp, Truls Möregårdh i bordtennis eller Anna Beck på cykel – ja, de svenska idrottsstjärnorna får inte bara oss svenskar att tappa hakan; de får en hel värld att stanna upp.
Idrottsrörelsen är och ska även fortsatt vara en central del av Sverigebilden. Det handlar om Sverige som idrottsnation, Sverige som ett folk och ett land för hälsa och Sverige som hållbart samhälle.
Fru talman! I en tid av ökat stillasittande och ökad ohälsa som kryper allt lägre ned i åldrarna behöver vi göra ännu mer för att fler barn och unga ska bjuds in till en aktiv och meningsfull fritid. Den moderatledda regeringen har redan nu presenterat flera åtgärder för att stärka civilsamhället, friluftslivet och föreningslivet. Idrottsanläggningar är en sådan del.
En av förutsättningarna för att utöva vissa idrotter är att det finns en anläggning att utöva idrotten i. Därför satsar regeringen 30 miljoner kronor extra på fler idrottsanläggningar i landet.
Dessa medel kommer självklart inte att räcka för att rusta upp Sveriges alla eftersatta gymnastikhallar eller idrottsplatser – detta är också ett arbete som till stor del kommer att behöva göras ute i våra kommuner – men det är en tydlig signal om att frågan om idrottsanläggningar är viktig och att regeringen vill bidra till att öka takten på den efterlängtade upprustningen.
Totalt uppgår den extra satsningen till 130 miljoner kronor bara för i år.
Tillgången till anläggningar måste också kartläggas. Därför har regeringen gett Centrum för idrottsforskning ett uppdrag att upprätta och driva en kunskapsplattform för anläggningar och utemiljöer för idrott och fritid. När vi vet mer om var vi ska satsa och investera kan vi pricka våra satsningar mer träffsäkert.
Cif har också fått i uppgift att lyfta fram goda exempel på lösningar på hur tillgången till lokaler och ytor skulle kunna förbättras. Att öka nyttjandegraden av redan befintliga idrottshallar, lokaler och ytor för idrott är en lågt hängande frukt som ur såväl ett tids, kostnads- som hållbarhetsperspektiv bara har fördelar.
Var tredje familj har inte råd att skicka sitt barn på en fritidsaktivitet, hörde jag från talarstolen här i dag. Då är det välkommet att den här regeringen ser det problemet. Det är just därför som vi har utformat fritidskortet. Fritidskortet är regeringens stora reform för att främja barns och ungas aktiva deltagande i idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv.
Att barn och unga får röra sig mer, förbättra konditionen och främja kreativt och kulturellt skapande i sociala sammanhang är viktigt här och nu, men det är också av stor betydelse för god hälsa genom hela livet. Barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter ska inte avgöras av föräldrarnas storlek på plånbok eller deras utbildningsbakgrund. Fritidskortet är därför en riktad satsning för att nå dem som står allra längst bort. Det är också där som nyttan kommer att vara som allra störst.
För den moderatledda regeringen är också riktade medel för att utveckla idrottsverksamhet i utsatta områden en prioriterad fråga. Utöver införandet av fritidskortet har Riksidrottsförbundet därför tilldelats 100 miljoner kronor för att utveckla idrottsverksamheten, främst för barn och unga, i just dessa områden. Insatser ska ske där det finns förutsättningar för långsiktigt arbete. Långsiktighet är också en röd tråd i det som regeringen nu föreslår.
Fru talman! Den nationella ungdomsenkät som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har genomfört visar att unga som har en funktionsnedsättning idrottar, umgås med vänner, besöker gym eller är aktiva i föreningar i mycket lägre utsträckning än andra barn och unga. Det är endast 9 procent av dem med intellektuell funktionsnedsättning som når den rekommenderade tiden för fysisk aktivitet per dag.
Vi behöver tänka nytt och utforma aktiviteter och verksamheter som fungerar för alla och är välkomnande också för dem som inte redan har hittat till föreningslivet. Därför har regeringen i år satsat nästan 300 miljoner kronor extra för att stärka föreningslivet och göra det mer tillgängligt särskilt för denna grupp, som alltså är extra långt bort. Satsningen inkluderar stöd för att öka kännedomen om verksamheterna, stöd för att köpa in utrustning, stöd för att rekrytera och utbilda ledare och stöd för att förbättra möjligheterna för barn med funktionsnedsättning att delta.
Lägg därtill att Fritidsbanken nyligen har tilldelats 10 miljoner kronor för att skapa ett brett utbud av fritidsutrustning, fritidshjälpmedel och parautrustning.
Fru talman! Jag har härmed nämnt några av regeringens riktade satsningar för att öka barns och ungas möjlighet till mer rörelse och idrott, men jag vill också lyfta vikten av att du och jag – vuxna i Sverige – rör på oss mer. Det handlar om folkhälsan i stort.
Lidingöloppet, Vårruset, Vätternrundan – vilket lopp är din favorit? Sverige har fantastiska löp- och cykellopp. De lockar tusentals vuxna att röra sig. Det uppstår en folkfest, och det skapas arbetstillfällen på de orter och i de kommuner där det arrangeras en större tävling.
Det är därför mycket välkommet att regeringen nu har beslutat att ideella föreningar ska kunna slippa att betala för Trafikverkets kostnader för bland annat omskyltning vid arrangemang på statliga vägar. I budgetpropositionen för 2025 aviserar regeringen också ett permanent anslag till Trafikverket på 8 miljoner kronor årligen för att möjliggöra en permanent lösning.
Fru talman! Jag är stolt över Idrottssverige. Våra idrottsstjärnor går först. De driver utvecklingen framför sig. De sätter Sverige på kartan i världen och visar att det är möjligt att nå nya mål. De visar att ansträngning lönar sig. De visar också att både resan och målet i sig kan vara målet.
Men jag är också stolt över den breddverksamhet som finns i Sverige, som tack vare denna regering kommer att kunna innefatta fler. Vi visar att det finns vilja och handling och att vi tillsammans kommer att kunna rikta satsningar för att nå fler och göra mest nytta.
Jag är också stolt över dem som arbetar ideellt i civilsamhället, de som är därute i våra föreningar, som tror på våra barn och som tar sig tid att göra det möjligt för barnen att upptäcka rörelseglädjen. En aktiv och meningsfull fritid är kanske något av det absolut viktigaste vi kan ge våra barn. Det är alltså vi – politiken och civilsamhället tillsammans – som gör detta möjligt.
(Applåder)