Fru talman! Vad gäller arbetslivskriminaliteten höjer man väl anslagen för att råda bot på den kriminaliteten genom att till exempel tillsätta resurser till Arbetsmiljöverket för att genomföra kontroller.

Vad gäller välfärdsbrottsligheten genomför man stora åtgärder, inte minst genom Försäkringskassans mandat, för att kunna undersöka hur det ser ut med välfärdsbrottsligheten. Det vill säga att man utökar resurserna för att kunna granska.

När man kommer till folkbildningen gäller det plötsligt att slakta. En tredjedel av budgeten ska bort.

Varför följer man inte denna logik när det gäller folkbildningen? Mitt klara svar på det är att det inte handlar om att man vill komma till rätta med folkbildningens resurser för att dessa använts felaktigt, utan resultatet av den politik vi ser är att replokaler och musikhus lägger ned.

Det kanske hade varit på sin plats att utöka resurserna till Folkbildningsrådet eller att med kraft styra inriktningen på något sätt som gör att man får bättre kontroll.

Det här uppdagades under den tiden då vi hade regeringsmakten. Det var därför vi tillsatte en folkbildningsutredning för att råda bot på de här problemen.

Vi pressade också studieförbunden genom att säga: Ni måste ha betydligt bättre listor, undersökningar och närmare samarbete med Noa för att komma till rätta med det här. Ni kan inte lämna över viktig folkbildningsverksamhet till föreningar som inte har syftet att bedriva folkbildning utan att göra annat. Allra minst är ambitionen från vår sida att det här är pengar som ska gå till antidemokratiska verksamheter eller kriminalitet.

Det vi gjorde var att ta ett stort ansvar. Vi lade fram ett förslag till en utredning som påbörjade sitt arbete, men den hann ju inte ens genomföra sina förslag innan Sverigedemokraternas analys var att ta bort en tredjedel av dess budget.

Vad vi har nu är ett resultat som ser ut som det gör. Kulturen i hela landet håller på att minska sina förutsättningar att erbjuda barn och unga en möjlighet att gå till en replokal.

(Applåder)