Fru talman! I dag debatterar vi kulturutskottets betänkande gällande utgiftsområde 17 i budgetpropositionen för 2025, vilket omfattar områdena kultur, medier, trossamfund och fritid.

Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

Jag tänkte främst uppehålla mig runt de delar av statens budget som berör folkbildningen.

År 2025 genomförs en utökad sänkning av anslaget till studieförbunden jämfört med innevarande år. År 2026 sänks sedan anslaget ytterligare. Jag ser detta som en nödvändighet när det behöver prioriteras i tuffa tider och när det görs historiska satsningar i Sverige på bland annat rättsväsendet och försvaret. Även om en del partier verkar tro det finns inte oändligt med resurser att fördela i statens budget.

För Sverigedemokraterna har prioriteringen också blivit mer aktuell därför att vårt förtroende för hur studieförbunden hanterar skattebetalarnas pengar tyvärr är mycket skadat. Skadan har uppstått eftersom statsbidraget till folkbildning under lång tid och i för stor utsträckning har gått till helt fel saker. Det handlar om pengar till islamister, brottslingar och diverse fuskare. Men under den här mandatperioden agerar Sverigedemokraterna och regeringspartierna för att se till att statsbidraget i stället hamnar rätt.

När vi för ett år sedan hade motsvarande kulturbudgetdebatt här i kammaren fick folkbildningen stort utrymme. Det gällde främst studieförbunden. Tonläget från flera oppositionspartier var extremt högt. Det var ett tonläge som på vissa sätt nådde nästan absurda nivåer, som jag knappast tror hjälper folkbildningen. Tonläget har under det gångna året fortsatt att vara högt med anledning av att anslaget till studieförbunden kommer att minska under de kommande åren.

I debatten för ett år sedan talade man från den politiska vänsterkanten om en slakt av det civila samhället. Förutom att det är rent nonsens att hela Föreningssverige håller på att braka ihop skvallrar det också om det synsätt som finns hos företrädare på den politiska vänsterkanten i kammaren. Man ser inte på civilsamhället som en fri och oberoende kraft utan som ett slags förlängning, ett lager, från staten som bara kan existera med hjälp av statsbidrag.

Den politiska vänsterkanten tog i samma debatt upp att det är i auktoritära stater som regeringen bestämmer över folkbildningen. Det är också ett mycket märkligt påstående med tanke på att såväl nuvarande regering som tidigare rödgröna regeringar har styrt folkbildningspolitiken på olika sätt – naturligtvis. Man styr genom budgetanslag, förordning, riktlinjer och så vidare. Någon styrning kommer alltid att finnas såvida man inte vill skicka iväg miljarder kronor av skattebetalarnas pengar utan någon som helst kontroll.

Fru talman! Folkbildningsväsendet kan göra gott för Sverige och har en stor potential. Men den typen av extrema överdrifter och ibland rena påhitt från oppositionen som vi har sett det senaste året stjälper folkbildningsväsendet mer än det hjälper. Domedagsretoriken stjäl fokus från sakfrågor som förtjänar bättre. I själva verket har SD och regeringspartierna gjort en insats för demokratin genom att agera för att statsbidrag till folkbildning ska gå till vad som är avsett. Det är något som de tidigare rödgröna regeringarna misslyckades kapitalt med.

Under mandatperioden har vi skärpt riktlinjerna till Folkbildningsrådet och genomdrivit ny och hårdare lagstiftning när det gäller demokrativillkor vid statsbidrag till civilsamhället, för att ta två exempel.

Med avstamp i Folkbildningsutredningen, som presenterade sitt slutbetänkande tidigare i år, kommer vi att se till att ytterligare förslag för ordning och reda i folkbildningsväsendet hamnar på riksdagens bord.

Fru talman! Det islamistkopplade studieförbundet Ibn Rushd meddelade nu i höst att man avvecklar sin verksamhet – detta efter att man nekats statsbidrag av Folkbildningsrådet för kommande år.

Äntligen, fru talman! Äntligen! Det var verkligen på tiden att denna islamistiska organisation avlägsnades från allt vad statsbidrag och skattepengar heter – och inget parti har drivit på så mycket som Sverigedemokraterna för att det här ska ske. Det gäller här i riksdagen, det gäller i regionerna och det gäller i kommunerna. Även om det formellt sett är Folkbildningsrådets beslut att inte fördela statsbidrag till studieförbundet Ibn Rushd, vilket har lett fram till att studieförbundet avvecklar sig självt, tror jag inte att det hade skett utan att Sverigedemokraterna och regeringspartierna hade drivit på för att det skulle ske. Det tycker jag också är tydligt när man ser de skäl som kommunicerats ut till att studieförbundet avvecklar och att det inte fick statsbidrag dessförinnan. De politiska signaler som vi har skickat ut, de reformer som vi har genomdrivit och de reformer som vi kommer att genomdriva har lett oss hit. Trycket på studieförbundet Ibn Rushd från Sverigedemokraterna har kommit från alla politiska nivåer i Sverige. Även många andras insatser, till exempel olika forskares och samhällsdebattörers, har såklart spelat roll för att vi har kommit hit.

Att studieförbundet Ibn Rushd nu avvecklas är en stor seger för Sverige, men det gäller att inte sänka garden. Mer finns att göra i svensk folkbildningspolitik för att säkerställa ordning och reda. Sverigedemokraterna kommer att ta sitt ansvar i samverkan med regeringspartierna för att vi når dit.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).