Herr talman! Jag tackar Roland för den här frågan och att vi får diskutera det här igen.

Jag är ju ganska ny i utskottet och har faktiskt inte diskuterat det här med fusk särskilt mycket. Jag gjorde det lite förra mandatperioden – det är ändå fem år sedan det här hände, så jag diskuterade det redan förra mandatperioden. Men jag har tittat på debatter här, och det har poppat upp ganska många gånger. Jag trodde att vi var färdiga med fuskdebatten, men det är vi inte.

Det var fem år sedan. Det är olyckligt, det som var då, men jag är inte särskilt orolig för att man inte har koll. Fusket på Järva upptäcktes av studieförbunden själva. Man har ändrat rutiner så att man använder bank-id och så vidare.

Christer Nylanders utredning har ytterligare förslag. Jag tycker att Christer Nylanders utredning är mycket bra. Den är balanserad. Vi behöver naturligtvis stärka kontrollen – det är sådana tider, och det behövs – men på ett balanserat sätt så att det inte tar bort idén med folkbildningen, det här med fritt och frivilligt.

När ledamoten började sin fråga trodde jag att vi också skulle diskutera hur stora de här neddragningarna har varit. Det är ganska drastiska neddragningar, eller väldigt drastiska, och värre kommer det att bli. Jag hade ett antal exempel från nedskärningskartan på hur det drabbar i praktiken.

Jag är naturligtvis glad att kommuner och regioner kompenserar för de statliga neddragningarna där de har möjlighet att göra det. Men det finns, om jag får använda ordet risk igen, en överhängande risk att det inte kommer att hålla i sig särskilt länge, för kommunerna går också på knäna.