Fru talman! Nej, jag tror inte att jag har missförstått något. Jag lade ned uppemot två minuter på att förklara läget, att 80 procent av det vi håller på med här i Sverige sköts av privata företag och att 55 procent av vår bnp kommer från export. Det är precis vad jag utgår ifrån, så nej, jag har inte missförstått något.
När jag läste på sidan 127 i totalförsvarspropositionen om delbetänkandet SOU 2024:19 slog jag upp det och läste vad som står där. Jag läser alltså inte bara vad regeringen skriver, utan jag kollar även i källorna.
Regeringen duckar här, rakt upp och ned. I det delbetänkande jag nyss nämnde pekas en ny myndighet för industripolitik ut. Där finns till exempel fraser som "Industrin sysselsätter över 800 000 personer i Sverige". Det är ett rakt erkännande av att Sverige är ett exportberoende industriland. Det är det här som jag och Socialdemokraterna har tagit fasta på.
Finland har löst det på ett konkret sätt. Vi kan titta på det. Där finns Försörjningsberedskapscentralen. Jag har själv varit där och hälsat på, och det är magnifikt. Det är ett statligt verk. Där jobbar visserligen bara 75 personer i dag, men det är ju detta vi är ute efter egentligen, enkelt uttryckt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Där finns allt från samordning, beredskapsarbete, import, export, säkerställande av funktioner och uppföljning av den internationella utvecklingen. Det var därför, fru talman, jag inledde med att prata om Suezkanalen och båten som gick på grund. Det är lätt hänt, och det är skört. Sedan kan vi stå här och dividera om huruvida vi har 10 eller 11 beredskapssektorer eller 61 myndigheter med utpekade roller.
Vi socialdemokrater tror inte på detta. Det går ju inte. Vi tror inte att detta i dag kommer att lösa det problem som jag just har formulerat, nämligen att 80 procent av det vi gör i Sverige i dag sköts av privata företag och att 55 procent av vår bnp kommer från export. Vi kommer att få problem, fru talman. Det är därför jag står här och vädrar min lilla oro, för det kan gå fort. Det räcker med ett skepp som går på grund. Det var lite bakgrundsmaterial.
Jag ska gå tillbaka till det ideologiska som jag gjorde lite reklam för i mitt första anförande. Statsrådet Bohlin förekom mig, för jag är inne på precis samma spår. Jag har märkt de senaste åren, rent politiskt, att antalet myndigheter i Sverige har blivit en valör, en valuta.
Förmodligen, om man vill satsa mer på skattesänkningar till dem som redan har mycket, låter det bra att säga att det egna partiet är effektivt och kan reducera antalet myndigheter. Men då kan vi hamna i det läget, fru talman, att vi bygger jättekolosser av myndigheter där vi kan använda begrepp som suboptimering och liknande dyra enheter. Sedan kan man diskutera om vi ska hålla på med detta och investera 10 miljoner kronor i namnbyten hit och dit. Detta kan man också hålla på och rannsaka och vrida och vända på.
Mina frågor kvarstår alltså. Jag får väl be statsrådet Bohlin om ursäkt ifall jag var otydlig, men frågorna är: Vad är det som ska styra upp relationen mellan stat, näringsliv och myndigheter - det som statsrådet Bohlin har föreslagit både muntligt här och i den skriftliga redovisningen? Kommer vi att kunna kompensera i kris och krig? Ytterst handlar det här om att vi inte kan hålla uppe folks försvarsvilja om vi inte har ekonomisk stabilitet i samhället, fru talman. Det kommer inte att gå.