Fru talman! Jag vill fortsätta knyta an till Shanazi hjältar men nu byta tema. När en grupp från Shanazi var på besök här i riksdagen hade jag förmånen att käka lunch tillsammans med killarna och diskutera livet och samhället i stort.

En av de första frågorna kom från Adam. Han frågade mig: Varför pratar ni politiker så lite om porren och hur den skadar unga? Därefter följde ett väldigt fint och viktigt samtal om vad gruppen såg bland vänner och i samtal på skolor. Det handlar om dopamineffekter och porrskadebeteende hos unga pojkar som upplever att de behöver allt grövre porrfilmer för att kunna känna lust och att skammen gör att det inte finns någonstans att vända sig.

I samtalet betonades såklart också främst tjejers totala utsatthet när det gäller övertalning eller tvång att gå med på saker mot sin vilja, på grund av porrens effekter i unga parrelationer. Jag lovade Adam att lyfta upp frågan i riksdagens kammare.

Visst har de rätt. Den här bilden bekräftas av såväl Jämställdhetsmyndigheten som ungarelationer.se. Vi måste göra mer när det gäller porrens skadeverkningar. Det handlar först och främst om de utsatta kvinnor och flickor som finns inom denna fruktansvärda industri. Men det handlar också om hur porren förstör och skadar pojkars sexualitet och att framför allt unga tjejer utsätts för påtryckningar eller rena övergrepp och grovt sex som de inte alls samtycker till.

Porren förstärker dessa destruktiva maskulinitetsnormer. Porren bidrar till objektifiering av flickor och kvinnor och glorifierar våld och övergrepp.

Är jämställdhetsministern beredd att ta tuffare tag mot porrproducenterna och göra insatser för att de utsatta flickorna ska kunna ta sig ur detta? Är ministern vidare beredd att skydda unga porrkonsumenter genom till exempel krav på bank-id och åldersverifiering?