Fru talman! Under de senaste veckorna har jag träffat både politiska företrädare och tjänstemän från socialnämnd och socialtjänst i min hemkommun. De har nu att hantera en ny socialtjänstlag med ett nytt arbetssätt samtidigt som tuffa beslut måste fattas på grund av det ekonomiska läget. Stora kostnadsökningar, superdyra och ineffektiva HVB-placeringar och en våldsspiral utan historiskt motstycke bland unga killar gör helt enkelt att pengarna inte räcker till. I ljuset av det ser vi också hur samhället generellt värderar kvinnodominerade yrken.

I november rapporterade Lönelotsarna och Sveriges kvinnoorganisationer om att kvinnors jobb mot gängen inte belönas. En socialsekreterare tjänar flera tusen mindre än en polis och en barnskötare 6 000 kronor mindre än en väktare. Självklart ska poliser ha bra löner. Men är det inte typiskt att insatserna från förskolepersonal, socialsekreterare och lärare, som förväntas förebygga våldet i tidig ålder och göra grundjobbet för trygga barn i samhället, generellt värderas mycket lägre? Arbetsrelaterad ohälsa och sjukskrivning på grund av stress förbyggs kanske inte främst av löner, men de säger sannerligen något om hur vi ser på de kvinnodominerade yrkena.

Vad Sverige behöver är en jämställd jämlikhet där vi genom lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö visar respekt för de kvinnor och män som arbetar inom välfärden. Det behöver gå före stora skattesänkningar till de superrika.

Avslutningsvis vill jag tacka för den här viktiga debatten. Tack, jämställdhetsministern, och tack, Jessica Rodén, som initierade den! Och till Jessica: Grattis på födelsedagen! Jag önskar dig en fortsatt fin dag och att ditt hårda arbete för välfärdens kvinnor kommer att hörsammas av regeringen.

(Applåder)