Fru talman! Åsa Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att även Sverige ska få en nationell handlingsplan för den sociala ekonomin.

Jag vill till att börja med betona att EU:s rådsrekommendation om utveckling av ramvillkor för den sociala ekonomin berör många politikområden. Den sociala ekonomin omfattar olika företags- och organisationsmodeller som prioriterar samhälleliga ändamål, inbegripet sociala och miljömässiga mål, framför vinst.

Jag vill också påminna om att Sverige fick ett stort gehör för sina ståndpunkter i förhandlingarna.

Rådsrekommendationen är inte rättsligt bindande utan ger vägledning till medlemsstaterna i att fokusera på området social ekonomi och socialt företagande för att främja tillgång till arbetsmarknaden, social inkludering, kompetensförsörjning samt social innovation och ekonomisk utveckling. Medlemsstaterna har därmed utrymme att ta större hänsyn till nationella omständigheter för att nå både nationella mål och EU:s sociala mål till 2030.

Det var särskilt viktigt för Sverige under förhandlingarna om rådsrekommendationen att medlemsstaterna inte skulle styras alltför detaljerat i sitt nationella arbete. Medlemsstaterna kom också överens om att kraven på återrapportering till Europeiska kommissionen inte skulle bli alltför långtgående. För att begränsa den administrativa bördan bestämdes att medlemsstaterna i sin återrapportering kan nyttja befintliga verktyg och ta hänsyn till nationella omständigheter.

Regeringens politik ligger i mångt och mycket i linje med rådsrekommendationen. Regeringen har därför ingen avsikt att ta fram en nationell handlingsplan för den sociala ekonomin.