Fru talman! Jag tror att arbetsmarknadsministern är väl bekant med att krav ställs från dag ett. Man ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande. Det vi diskuterar nu är dock vilken ekonomisk trygghet man ska ha. Man ska inte tvingas sälja hus och bil och komma ännu längre ifrån möjligheterna att få ett jobb om man som byggnadsarbetare nu drabbas av arbetslöshet, vilket väldigt många gör just nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det regeringen gör här och nu, när arbetslösheten stiger och när fler och fler svenskar drabbas av arbetslöshet, är att aktivt gå in och sänka ersättningarna i akassan. Från dag 101 - det är ju inte jättemånga månader - sänks ersättningen i akassan från 80 till 70 procent.

Man skulle kunna tycka att arbetsmarknadsministerns ansvar nu var att stärka tryggheten för de byggnadsarbetare och andra arbetare, tjänstemän och företagare som drabbas av arbetslöshet. Men regeringen fattar alltså aktivt beslut om att sänka ersättningsgraden från 80 till 70 procent redan dag 101. Detta innebär att väldigt många yrkeskategorier drabbas och får både sänkt akassa och i praktiken sämre inkomstförsäkringar - inte minst medlemmarna i fackförbunden Sveriges Lärare, Vision och Unionen, som jobbar väldigt aktivt med inkomstförsäkringar.

Nettoinkomsten för en person med 33 000 kronor i månaden före skatt minskar med drygt 2 000 kronor i månaden redan från dag 101. Hela poängen med akassan och inkomstförsäkringen urholkas utan att det finns några skäl till det. Regeringen borde lägga energin på att bekämpa arbetslösheten och inte de arbetslösa, för det är inget frivilligt val som byggnadsarbetarna gör nu när de drabbas av arbetslöshet.

Fru talman! Låt oss för en stund köpa arbetsmarknadsministerns logik. Vi utgår ifrån logiken att akassan måste sänkas för alla de som drabbas av arbetslöshet i vårt land just nu, på grund av den ekonomiska nedgången och på grund av avsaknaden av en aktiv arbetsmarknadspolitik. Låt oss köpa de premisser som arbetsmarknadsministern utgår ifrån. Men jag har en fråga som jag tänkt mycket på de senaste veckorna: Om det nu är så att en sänkning av akassan direkt efter 100 dagar är ett viktigt inslag för att folk ska jobba, hur kommer det sig då att statsrådet har en avgångsersättning som är 100 procent dag 100, dag 200, dag 300 och hela vägen till dag 365? Vad är det som gör Mats Persson och de övriga statsråden så unika att de inte behöver en avtrappning av sin inkomstförsäkring, samtidigt som landets arbetare, tjänstemän och företagare ska möta en sänkt akassa redan efter 100 dagar i detta läge med en växande arbetslöshet?

(Applåder)