STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret, även om jag får erkänna att svaret var lite pliktskyldigt och kanske inte riktigt andades den entusiasm och vision för statens roll som ägare av ett av vår världsdels större gruvföretag som jag hade hoppats på. Jag tvivlar emellertid inte på finansministerns förståelse för att LKAB:s roll i sammanhanget är viktig, och jag både tror och hoppas att hon delar såväl min som energi- och näringsminister Buschs positiva syn på gruvindustri.

Jag tror också att finansministern och jag är rörande överens om LKAB:s betydelse för svensk industri och råvaruförsörjning. Jag bor i en av LKAB:s produktionsorter och kan vittna om LKAB:s betydelse för en hel bygds välmående och framtidstro. Jag har själv arbetat tio år under jord i LKAB:s gruva i Vitåfors utanför Malmberget och vet hur gruvan lever i symbios med samhället trots skakningar, sättningar, gruvdamm och liknande företeelser.

Med det sagt: Klart är att sedan min interpellation lämnades in har det så smått börjat röra på sig i de aktuella lokala bakomliggande orsakerna som föranledde interpellationen. Interpellationssvaret är, som ministern säkert känner till, kraftigt fördröjt av orsaker som ligger utanför både ministerns och min kontroll. Så är det inom politiken ibland.

Som jag sa saknar jag i ministerns svar en vision för det statliga ägandet av LKAB. Svaret innehåller egentligen bara en massa faktiska omständigheter, som hänvisningar till aktiebolagslagen och statens ägarpolicy för bolag med statligt ägande. Alla som läst den sistnämnda vet att det är ett ganska tunt dokument med väldigt generella skrivningar, och i alla fall jag känner att det skaver lite. Det är väldigt svagt och diffust när det gäller hur vi styr våra statliga bolag. Vad har vi dem till om vi inte kan vara aktiva ägare och peka med hela handen? Leverera vinst till staten - är det allt?

När jag gav mig in i politiken trodde jag att de statliga bolagen hade ett högre syfte, om man nu kan kalla det för det. Jag tror också att väldigt många ute i landet lever med den villfarelsen. Men är det då en villfarelse? Hur mycket kan vi faktiskt styra våra företag genom exempelvis ägardialog?

I fallet med gruvbolaget LKAB är det juvelen i den krona av statliga bolag som svenska folket äger tillsammans. Men även juveler har sina baksidor, och i dagens debatt kommer jag att peka ut en av dem.

Innan vi talar om det nämnda företaget och den specifika frågeställningen som min interpellation tar fasta på, fru talman, känns det ändå på sin plats att ställa en fråga till finansministern, som har bolag med statligt ägande som ett av sina politiska ansvarsområden. Anser finansministern inte att man kan ställa väldigt höga krav på de bolag som vi faktiskt äger och ge dem tydliga och bolagsspecifika förhållningsregler genom exempelvis ägardialog utan att det skulle uppfattas som ministerstyre?

Detta, fru talman, önskar jag att finansministern svarar på innan jag går vidare in på de specifika frågeställningar som interpellationen handlar om, nämligen LKAB:s roll som föredöme inom svensk gruvnäring.