STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ärade statsrådet, för svaret!

Vi har ett läge där arbetslösheten stiger i vårt land. Vi har en arbetslöshet som är på den högsta nivån på tio år - mellan 8 och 9 procents arbetslöshet. Vi har en ungdomsarbetslöshet som stiger. Vi har en långtidsarbetslöshet som stiger. Det är fler och fler branscher som drabbas. Just nu är det byggbranschen som verkligen betalar ett högt pris. Här utanför står det varje tisdag byggnadsarbetare som kräver mer aktiva insatser från regeringen.

I det läget skulle man kunna tro att statsrådet skulle lägga sin tid och energi på att bekämpa arbetslösheten och försöka hjälpa dem som drabbas av arbetslösheten, så att de inte tvingas sälja hus och bil och så att de inte fattiggörs.

Men i stället för aktiva insatser, extraordinära insatser och presskonferenser där statsrådet presenterar akuta insatser för att se till att fler svenskar inte drabbas av arbetslöshet lägger regeringen energin på att försämra akassan och göra arbetslöshetsförsäkringen sämre och mindre trygg, med sämre ersättningar, så att de som drabbas av arbetslöshet får det ännu tuffare. De byggnadsarbetare som nu sägs upp, de undersköterskor som tvingas sluta och de transportarbetare som slutar får då ännu sämre ekonomi.

Det går inte att ta in detta, fru talman. Hur kan man som arbetsmarknadsminister inte se som sin uppgift att bekämpa arbetslösheten utan se som sin uppgift att bekämpa de arbetslösa och deras ekonomiska trygghet? Man kan tycka att det någonstans kanske skulle finnas någon gräns, att regeringen skulle nöja sig med att bara försämra a-kassan och inte röra de privata inkomstförsäkringar som fackföreningar erbjuder sina medlemmar. Men, nej, man avser också att försämra inkomstförsäkringarna för dem som drabbas av arbetslöshet. Det är ofattbart. Det är bara ideologiska skygglappar som kan förklara ett sådant agerande från en regering i en tid då arbetslösheten drabbar nästan en halv miljon svenskar.

De människorna, ärade statsrådet, har inte valt att bli arbetslösa. De vill jobba. Men vi har en ekonomi och en avsaknad av aktiv arbetsmarknadspolitik som tvingar dem in i arbetslöshet. 95 procent av medlemmarna i de fackförbund som ingår i LO, TCO eller Saco tillhör en facklig organisation som erbjuder just inkomstförsäkringar som ett komplement till a-kassan, så att människor får trygghet när de blir arbetslösa.

Nu säger fackförbunden att dessa försämringar inte bara kommer att drabba de arbetslösas ekonomi och göra tryggheten sämre för de arbetslösa. Just för att inkomstförsäkringarna begränsas blir det svårare för fackföreningar att värva medlemmar, för detta är en av de förmåner som fackförbunden erbjuder medlemmarna.

Jag vill återigen fråga arbetsmarknadsministern: Varför agerar regeringen så här? Varför försämrar regeringen inte bara a-kassan utan också inkomstförsäkringarna för Sveriges löntagare och företagare när arbetslösheten drabbar så många i vårt land?