Fru talman! Det är nedslående att lyssna till finansministern. Jag uppfattar det som att det finns verktyg för förändring. Det finns möjlighet till lindring. Men vi verkar befinna oss i ett orimligheternas tidevarv. Det blir ju smått absurt att vi snart går in i ett nytt verksamhetsår där skatten utan vidare sänks för vissa redan välbeställda, vilket tydligen är helt okomplicerat och fullt rimligt, samtidigt som det framställs som orimligt att ens överväga en av- eller nedskrivning av skatteskulder för några av vårt samhälles absolut mest utsatta och förenat med risker - risker som dessutom tonas ned betänkligt av dem som arbetar allra närmast dem som berörs, kvinnor i prostitution.

Jag är besviken och frustrerad. Jag anser fortfarande att det uppenbarade sig en fantastisk möjlighet att göra skillnad på riktigt, att lindra utsatthet och att förändra människors liv och vardag på riktigt. Det rör inte så många, men skillnaden för dem vore enorm. Denna möjlighet släpper finansminister Elisabeth Svantesson, och jag tycker tyvärr att det är slappt och fullkomligt orimligt.