Fru talman! Jag tackar för en bra och tydliggörande debatt. Först vill jag verkligen understryka något gällande debattören Sara Gilles vittnesmål om att själv vara drabbad. Det är precis därför vi allihop är här i denna kammare - för att få stopp på mäns våld mot kvinnor. Det är ett samhällsproblem som är enormt stort och som inte har fått den uppmärksamhet som krävs.

Jag vänder mig däremot mot den bild som Sverigedemokraterna gång efter annan försöker måla upp i denna kammare om att ingenting har gjorts tidigare. Jag minns tillbaka på när jag själv var engagerad i SSU. För snart 20 år sedan förde vi en diskussion om en samtyckeslagstiftning när det kommer till sexualbrott. Under förra perioden fick vi en sexualbrottslagstiftning som troligtvis tillhör världens skarpaste, med samtycke. Vi har skärpt straffen för våldtäkt och för grov kvinnofridskränkning samt när det gäller kontaktförbud och misshandelsdomar. Vi hade föregående mandatperiod en regering med ett 40-punktsprogram plus 99 punkter i en handlingsplan för att just bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Denna debatt här handlar om en punkt där vi har satt ljuset på en lagstiftningsprodukt som har legat på regeringens bord i snart två och ett halvt år och där processen tar väldigt lång tid.

Detta ska också sägas mot bakgrund av att det Sverige vi lever i nu drabbas av Sverigedemokraterna och Tidöpartierna. Larmen från kommuner och kvinnojourer om hot om nedlagda skyddsboenden står som spön i backen. Vi har nämligen en ekonomisk situation som gör att kommuner och regioner går på knäna. Det är svårt att få pengar för att kunna placera kvinnor i behov av skydd.

Mer kan göras. Låt oss, i stället för att spela ett politiskt spel och försöka sätta bilder av att den ena inte vill någonting medan den andra sidan gör allt, enas om att vi vill framåt tillsammans.

Frågan till Gunnar Strömmer och regeringen är: Kommer ni att garantera kommunernas ekonomiska situation så att de kan ta kampen mot mäns våld mot kvinnor i realiteten?