Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Mattias Vepsä för denna viktiga interpellation och även justitieministern, som återigen är i kammaren för att diskutera psykiskt våld.

Den vanligt förekommande definition av våld som ofta används av till exempel länsstyrelserna, Jämställdhetsmyndigheten, barnrättsorganisationerna och kvinnojourerna är den norska psykologen och psykoterapeuten Per Isdals ord i Meningen med våld från år 2000: Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från något som den vill.

Jag tänker tydligt på meningens andra halva som på många sätt ringar in det psykiska våldet; det handlar till exempel om att långsiktigt trycka ned och nedvärdera en person men också om att begränsa hela hennes handlingsutrymme och sociala umgänge.

Ledamoten Mattias Vepsäs berättelse är helt fruktansvärd. En man skickar ett sms till sin före detta flickvän om att förstöra hennes liv och spärrar sedan hennes pass så att hon inte kommer iväg på sin efterlängtade utlandsresa. Det psykiska våldet kan sannerligen ta sig många uttryck.

Vi vet också att det psykiska våldet ofta är startskott för grovt fysiskt våld och sexuellt våld. Socialstyrelsens senaste skade- och dödsfallsutredning har också pekat på den allvarliga kopplingen mellan psykiskt våld och fysiskt våld. Man har även sett flera fall där enbart psykiskt våld har förekommit innan ett mord har begåtts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr kunde man också konstatera att det psykiska våldet ibland har varit känt hos till exempel hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Det är uppenbart att det finns stora kunskapsluckor och att samhället behöver ta det psykiska våldet på större allvar.

I fredags var jag på ett kunskapshöjande heldagsseminarium på temat våld i unga parrelationer, som arrangerades av Kvinnojouren Blåklockan. Seminariet riktade sig till beslutsfattare och till yrkesverksamma inom skola och socialtjänst.

Flera gånger under dagens dragningar slog det mig att politiken måste göra mer för att markera kraftfullt mot det psykiska våldet. Det kan gälla till exempel svår och i princip okontrollerad svartsjuka eller kontrollerande beteende, vilket är alldeles för vanligt i unga parrelationer.

I den intervjustudie som presenterades fanns flera unga som själva beskrev det psykiska våldet som det allvarligaste eftersom det får så stora konsekvenser långsiktigt på den psykiska hälsan och självförtroendet.

Fru talman! Jag vill betona att jag verkligen uppskattar justitieministerns svar här i debatten i dag: "Det råder ingen tvekan om att psykiskt våld är ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även i straffrätten."

Detta känns hoppfullt. Men samtidigt har det gått en bra bit över två år sedan S-utredningen om psykiskt våld presenterades. Det var mer än ett och ett halvt år sedan justitieministern lovade att vi skulle få komma tillbaka till kammaren och jaga honom med blåslampa om inte en proposition fanns på plats inom ett år. Och jag måste då fråga hur länge en fråga kan beredas i Justitiedepartementet. Bearbetas materialet, eller har det hamnat i en byrålåda?

Det finns absolut viss kritik från en del håll gällande utformning av lagförslaget. Och det är bra att vi har remissinstanser, så att regeringen kan väga in fler perspektiv för att ta fram ett träffsäkert och rättssäkert lagförslag att lägga fram till riksdagen att besluta om. Men att det behövs en ny proposition på riksdagens bord är jag fullständigt övertygad om.