Fru talman! Tack, Gunnar Strömmer, för ett utförligt svar!

Den här frågan har sin bakgrund i ett samtal som vi förde här utanför kammaren med ett gäng kvinnor som kunde vittna om hur en kompis i deras bekantskapskrets blivit stannad i passkontrollen på Arlanda i samband med en planerad och efterlängtad semesterresa. Det skulle ha blivit ett tillfälle för henne att umgås med sina vänner och hämta kraft efter en lång tid i en ganska destruktiv relation. Men i det senaste sms:et i kvinnans telefon från mannen står det att han ska förstöra hennes liv. Och när kvinnan ska visa sitt pass visar det sig att passet är spärrat. Resan blir alltså inte av.

Det finns en massa frågor att ställa när det gäller ett sådant här ärende. Några handlar om vad ytterligare vi kan göra lagstiftningsmässigt. Vilka lagar kan skärpas? Vad ska vara straffbart? Hur ska vi jobba med normer och värderingar för att stoppa mäns våld mot kvinnor? I det här fallet tangerar detta en diskussion om psykiskt våld och att det i dag inte täcks i den straffrättsliga diskussionen.

Jag vill dock börja med att ställa en mycket enklare fråga än om de politiska orden om lagstiftning och straffrätt. Vi måste fråga oss om det är rimligt att det ska vara på det här sättet. Är det rimligt att en svartsjuk och kontrollerande man genom ett enkelt telefonsamtal till polisen kan spärra i det här fallet sin exflickväns pass? De enda kontrollfrågorna man får är ganska enkla frågor om namn, bostadsadress och några andra uppgifter som man ganska enkelt kan hitta svaren på genom att googla på internet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är det rimligt att kvinnan, i det här fallet, själv ska bära kostnaderna? Hon hamnar inte bara i ett läge där hon mår dåligt på grund av att hon blir psykiskt misshandlad. Hon drabbas också ekonomiskt, inte bara av kostnaderna för att göra ett nytt pass och oron kring det. Vi vet hur svårt det kan vara om det här fortsätter, om pass efter pass spärras. Då är risken att bli strandad i Sverige. Det handlar också om att ha jobbat ihop en semesterkassa och ha betalat för en resa med en dyr flygbiljett och hotell. Inte nog med att hon stoppas i passkontrollen på Arlanda och står där själv. Hon ska dessutom bära de ekonomiska kostnaderna efter att ha utsatts för detta. Är det rimligt?

Vi har hört svaret och fått ta del av att arbete pågår, att det ses över och att det tänks till. Jag kommer i mitt nästkommande inlägg att lyfta upp just de aspekterna i lagstiftningsprocessen. Jag tror att även min kollega kommer att göra det.

Jag vill dock fråga om regeringen, utöver att skärpa straffen för psykiskt våld, har funderat på tydligare instruktioner till polisen i sådana här ärenden. Hur ser man på instruktionerna till polisen? Hur ska det gå till? Hur ska man garantera rättssäkerheten i sådana här processer, till exempel när det handlar om att spärra pass?

Hur ser ministern på den ekonomiska frågan och ersättningarna? Finns det skäl att prata med försäkringsbolag och att ta en diskussion med fler instanser, om det ska finnas tydligare skydd för brottsoffer?

Vi i Socialdemokraterna har en brottsofferlag i vår katalog. Jag vet att också Moderaterna har lyft upp den frågan. Finns det skäl att överväga att ha fler verktyg i verktygslådan?