Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi är så eniga att det egentligen inte finns mycket mer att tillägga, men jag har ändå två frågor.

Den ena handlar om tidsaspekten. Ibland måste man smida medan järnet är varmt. Det här järnet är varmt, och det är en lågt hängande frukt att få vår försvarsförmåga att växa genom att få vårt hemvärn att växa och må bra. För mig handlar det om tidsaspekten. Hur länge ska man vänta?

Precis som ministern gör i sitt ämbete pratar jag mycket med och träffar många hemvärnssoldater, och det man säger till mig är att det finns två eller möjligtvis tre saker som är tuffa när man är hemvärnssoldat. En sak är att man är borta från sin familj under perioder då man egentligen ska vara ledig, för man har ju ett civilt arbete också. En annan sak är att man faktiskt får betala för sitt engagemang, det vill säga den lönedel som inte kompenseras.

Mot bakgrund av att vi har det som vi har det i världen med det säkerhetspolitiska läget och att vi behöver öka vår försvarsförmåga anser jag att det har tagit lite för lång tid. Sedan kan man skylla på många saker. Det har ju funnits fler regeringar, men nu när det är som det är behöver vi skynda på.

Civilförsvarsministern piskar på både kommuner och det civila samhället om det som man ska göra nu, om det inte påbörjades i går. Jag vill göra ett sådant medskick, att det brådskar. Jag vill också gärna höra om försvarsministern har någon tidsaspekt för när ersättningsfrågan eventuellt kan få en lösning.

Den andra frågan handlar om det som försvarsministern säger i sitt svar, att det pågår initiativ för att se över förutsättningarna för att öka tillgången till personal och uthålligheten inom det militära försvaret. Vad är det för initiativ som pågår? Vem har fått uppdraget, och av vem? Det kan vara jag som har missat något, men jag skulle vilja få detta förklarat. Vad är det för initiativ som pågår?