Herr talman! Jag skulle vilja prata om en fråga som politiken under alldeles för lång tid har glömt bort, eller kanske snarare gömt bort, nämligen Sveriges orättvisa betygssystem.

När statsministern och jag var för sig öppnade våra slutbetyg kanske vi hade lite mindre klump i magen än vad dagens elever upplever. Visst - ett underkänt betyg kunde även på vår tid göra att vissa utbildningar var svåra att komma in på, men det fanns ändå en möjlighet att komma tillbaka. Det finns nog en och annan här inne som hade en etta eller ett IG i slutbetyget men trots det kunde fortsätta på gymnasiet och därmed få den chans som vi i dag förvägrar en femtedel av Sveriges elever varje år.

De senaste tio åren har 160 000 elever stängts ute från att gå gymnasiet på grund av att de inte klarat den hårda godkäntgränsen. Jag tycker att vi ska ta in den siffran för en stund. 160 000 barn har slussats in i arbetslöshet eller utanförskap i stället för att få en riktig chans. Faktum är att Sverige är det land i EU som varje år underkänner flest elever. Vi underkänner tio gånger fler än Danmark och Finland, trots att vi har likvärdiga resultat i Pisa. Orsaken är betygssystemet. Det handlar om barn och ungdomar som döms ut som mindre vetande eller odugliga bara för att skolan bedömer elever utifrån teoretisk kunskap och inte praktisk begåvning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Jag är själv redo att ta ett första steg och se över den hårda godkäntgränsen när det gäller antagningen till yrkesprogram på gymnasiet, det vill säga det krav som i dag finns på att man ska vara godkänd i ett visst antal ämnen för att över huvud taget kunna söka till gymnasiet. Statsministern får hemskt gärna ge mig, alla Sveriges unga och deras föräldrar ett tydligt svar på den fråga som många av dem ställer sig i dag: När kommer detta att rättas till, ett av den svenska skolans allra största fel?