Fru talman! Detta borde vara självklart, men trots det behöver det sägas: Sverige ska vara ett land där alla - pojkar och flickor, män och kvinnor - får bestämma helt själva över sina liv och kroppar.

Vi har som land gjort stora jämställdhetsvinster genom åren. Jag som jämställdhetsminister kommer aldrig att acceptera att vi börjar röra oss bakåt, men jag känner en reell rädsla för att det är en verklighet för vissa i vårt land och att de rättigheter som många av oss tar för givna i praktiken inte gäller för alla.

Varje person som jobbar inom förskola, skola eller socialtjänst och som ser detta förtryck utan att agera bär ett tungt ansvar och sviker de utsatta.

Jag och regeringen kommer att fortsätta växla upp det här arbetet. Det ska vara tydligt för alla att det här förtrycket inte har någon plats i det svenska samhället. Vi kommer aldrig någonsin att kompromissa med grundläggande värderingar om jämställdhet och jämlikhet i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.