Fru talman! Det finns som jag ser det tre skäl till att personal i förskola och skola inte ingriper trots tydliga tecken på hedersförtryck. Ett är att kunskap saknas. Det finns personal som inte ser de tydliga tecknen och därför inte använder den lagstiftning som finns, till exempel lagstiftningen om utreseförbud, som är ett bra och viktigt verktyg för att förhindra att barn förs utomlands för exempelvis tvångsäktenskap eller könsstympning. Om denna lagstiftning ska kunna tillämpas behöver man ha kunskap om hedersnormer för att förstå när man måste agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kunskapsbrist är bara ett av skälen. Precis som interpellanten var inne på är ett annat skäl ängslighet bland personalen. Man kan vara rädd för hot från vårdnadshavare, och man kan också ha påverkats av den LVU-kampanj som bedrivs kontinuerligt i Sverige och känna ängslighet för vad som händer om man agerar.

Ett tredje skäl, och det absolut allvarligaste, är det interpellanten också är inne på: att vi i dag i Sverige har personal i förskola och skola som själv aktivt upprätthåller hedersnormer.

Fru talman! Låt mig vara tydlig med att svensk förskola och skola inte ska vara en plats för hedersförtryck. Det ska vara en frizon från hedersförtryck, utan undantag. Så är det dock inte i dag. Tvärtom ser vi att hedersförtrycket upprätthålls.

Regeringen jobbar med denna fråga från flera olika håll, och jag nämnde vissa konkreta delar. Vi har också gett en utredning direktiv om att ta fram en ny nationell strategi avseende det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet: Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Vi har gett utredaren i uppdrag att hitta sätt att sätta större fokus på att hedersrelaterat våld och förtryck är av en sådan särart att det inte kan ligga under detta delmål på det sätt det hittills har gjort. Vi måste i stället hitta sätt att verkligen betona att detta är en problematik som kräver sitt eget fokus.

Vi kommer att fortsätta att jobba med att ta fram olika åtgärder på detta sätt, för som jag sa kan regeringen inte ingripa i specifika kommuner. Kommunerna måste ta sitt ansvar. Regeringen kan göra allt den kan för att hjälpa kommunerna att få förutsättningar att ta sitt ansvar, men ansvaret ligger på kommunerna själva.

Detta är förstås viktigt för de utsatta barnen eftersom detta som sagt är en av samhällets mest utsatta grupper. Men ska vi på riktigt vända den väldigt oroande utvecklingen där hedersförtrycket breder ut sig över vårt land måste vi också se till att detta inte går i arv. Barn som utsätts för hedersförtryck i både hemmet och skolan kommer givetvis att bära med sig dessa normer resten av livet och riskerar att som vuxna föra dem vidare till sina egna barn. Det viktigaste vi kan göra för att förebygga att detta problem fortsätter är att ingripa mycket mer kraftfullt här och nu för att sätta stopp för denna utveckling.