Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag håller med interpellanten om att det är ett jätteproblem att många kommuner förhåller sig alltför passiva till denna enorma problematik.

Som jag ser det är grundproblemet att vi har låtit detta gå alldeles för långt. Förtrycket har blivit normaliserat i många förskolor och skolor i Sverige. I rapporten från Malmö stad framgår att mer än var femte niondeklassare i Malmö anses leva under hedersförtryck. Man ger exempel från Malmös förskolor, där man har noterat att barn av olika kön inte får leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller kortbent - inte ens på sommaren. Det finns pojkar som säger att de inte behöver lyssna på den kvinnliga personalen eftersom de är kvinnor.

Alla dessa exempel visar med all tydlighet hur omfattande denna problematik är. Det här är företeelser som över huvud taget inte ska förekomma i Sverige. Kommunerna har ett enormt ansvar att agera på det här området.

Rapporten jag nu pratar om rör Malmö, men vi ska komma ihåg att Malmö tyvärr inte är unikt när det gäller denna fråga. Det finns en liknande rapport från Göteborg, och vi vet att samma problematik finns på många andra ställen i Sverige.

Fru talman! Det finns i dag lagstiftning som kommunerna kan luta sig mot för att agera på ett mycket tydligare sätt. Det finns en skyldighet, exempelvis för personal i förskolor och skolor, att göra en orosanmälan när man misstänker att ett barn far illa. Jag vill vara väldigt tydlig med att ett barn som befinner sig i en hederskontext och utsätts för hedersförtryck far illa.

Lagstiftningen ger också möjligheter att implementera sanktioner mot dem som inte följer lagstiftningen. Man kan exempelvis prata om tjänstefel när någon inte gör det som den är ålagd att göra enligt lagstiftningen.

Regeringen kan som bekant inte lägga sig i enskilda fall och göra kommunernas uppgifter. Men genom de åtgärder jag presenterade i mitt interpellationssvar hoppas regeringen kunna kartlägga omfattningen av detta på ett tydligare sätt och tydliggöra att kunskapen finns så att man inte kan ursäkta sig med att man inte visste eller förstod. Det ska aldrig finnas någon som helst ursäkt att fortsätta förhålla sig passiv till denna problematik, för varje gång detta sker sviker vi dessa utsatta barn. Detta är en av de absolut mest utsatta grupperna i Sverige, och jag är rent ut sagt förbannad över att detta fortsätter på det sätt det gör i Sverige.