Fru talman! Något som chockade mig här och som ställer frågan på sin spets är det som migrationsministern avslutade med, att den här regeringen eller ministrarna aldrig kan uttala sig om enskilda fall men att de har väldigt lätt att i samma andetag säga att personerna inte hade skyddsskäl. Detta chockar mig något oerhört. Det är genomgripande hos den här regeringen. Man uttalar sig aldrig om enskilda fall, men man säger att exempelvis ensamkommande inte hade skyddsskäl.

När det gäller att inte ha skyddsskäl, som migrationsministern inledde med i replikskiftet: Säg det till de kvinnor och flickor som utvisades till Afghanistan under den period då man visste att talibanerna avancerade! Hela världen visste det, men Sverige gav fortfarande utvisningsbeslut till flickor, till Afghanistan. Säg till dem att de inte hade skyddsskäl! Det är beklämmande att höra detta från migrationsministern.

Många av flickorna har skrivits upp i ålder. Det finns ett fall där en 13årig flicka skrevs upp i ålder trots att de två handläggarna på Migrationsverket inte ens hade träffat henne. Det är en rättsosäkerhet som flickorna går igenom. Att säga att de inte har skyddsskäl är stötande.

Det är också genomgripande att regeringen säger att ett ja är ett ja, att ett nej är ett nej och så vidare. Men när det gäller de kvinnor som konsekvent fick ett nej sa ju Migrationsverket sedan att vi måste göra bedömningen att alla kvinnor från Afghanistan har skyddsskäl och måste få ett ja. Samtidigt sa regeringen att ett nej är ett nej. Över dagen vändes detta till ett ja, så den teori som regeringen sitter och mixtrar med stämmer inte. Det är lögn. Ett nej kan bli ett ja. Jag anser att alla från Afghanistan har skyddsskäl. Det är beklämmande att regeringen inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Gymnasielagen, som vi diskuterar i dag, kom till för att ge de ensamkommande unga som drabbats av Migrationsverkets långa handläggningstider, ändrad lagstiftning och osäkra åldersbedömningar en ärlig chans att få stanna i Sverige. Nu drabbas de återigen av långa handläggningstider - flera år långa - trots att hela lagstiftningen var till för att ta igen det som de drabbats av.

Det är systematiskt när det är över 100 personer. Då är det inte ett enskilt fall längre. Detta måste immigrationsministern förstå.

Den klara majoriteten av de ensamkommande som kom var runt tolv tretton år, och många kom från Afghanistan. Om de får avslag nu kan de inte återvända till Afghanistan. De har hela sina liv i Sverige, allt från studier och fasta jobb till hem och familjer.

Dessa felaktigt fattade beslut riskerar att leda till att dessa personer tvingas ut i papperslöshet. De kan inte återvända till talibanerna i Afghanistan, och tvångsutvisningar dit är omöjligt. Det enda som händer är att regeringen pressar ut människor i papperslöshet fast samtliga har arbeten - ordnade jobb och fasta anställningar. De går från vita jobb till svarta jobb för att kunna försörja sig. De är i dag inne i systemet men pressas ut från det. Detta kan ministern inte vara nöjd med.