Fru talman! Jag kan börja med att instämma i att handläggningstiderna ibland är långa, till och med för långa. I just det här fallet måste man dock ställa sig frågan vad som egentligen är grundproblemet i sammanhanget. Jag vill med kraft göra gällande att grundproblemet här egentligen inte är handläggningstiderna, utan de är snarare en följd av det som är grundproblemet, nämligen en rättsosäker lagstiftning redan från första början.

Här får man backa bandet några år för att minnas de olika gymnasielagarna. I grund och botten var det en grupp personer som kom till Sverige och som på ett rättssäkert sätt bedömdes inte ha skyddsskäl. Då är det så i vår migrationspolitik att ett ja ska vara ett ja men att ett nej också måste vara ett nej. Det är hela grundpremissen för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Allt annat än detta skulle vara ohållbart.

Gymnasielagen var väldigt kritiserad redan från början. Lagrådet skrev i sitt remissvar eller sitt yttrande att gränsen hade nåtts för vad som var acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Tunga remissinstanser skrev att komplexiteten gjorde det svårt att tolka lagstiftningen och få överblick över den och att den också skulle kunna få svåra konsekvenser inte minst för enskilda.

Migrationsverket påpekade, liksom vi från mitt parti och flera andra partier, att lagstiftningens konstruktion var väldigt komplicerad och att detta skulle leda till just tillämpningssvårigheter men även påverka rättssäkerheten negativt. Migrationsverket pekade på att den nya lagstiftningen också riskerade att leda till just längre handläggningstider.

Lagrådet kunde inte tillstyrka att det remitterade förslaget ens skulle ligga till grund för lagstiftning. Ändå blev det lagstiftning av det oerhört kritiserade lagförslaget. Det blev en gymnasielag, och detta beklagar jag. Det var inte ett seriöst sätt att hantera migrationspolitiken på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker möjligen att det är en smula magstarkt att vi som faktiskt var emot gymnasielagen ska bära ansvaret för de problem som har uppstått. Vi varnade ju för precis de problemen tidigare. Någonstans måste man kunna ta ett ansvar för de egna beslut som man har fattat. Denna lagstiftning borde inte ha kommit på plats från första början. Den var rättsosäker redan då.

Sedan finns det problem med handläggningstiderna, och det är naturligtvis alltid beklagligt när enskilda drabbas på ett negativt sätt. Ett av skälen till att regeringen har tillfört stora resurser till Migrationsverket är att de ska kunna behålla sin personalstyrka men också att tillståndsprövningens handlingstider varit alldeles för långa.

Vi har också i regleringsbrev gett Migrationsverket i uppdrag att korta kötiderna för öppna ärenden. Man kan även konstatera att trots alla de brister som finns har ändå cirka 70 procent av dem som har beviljats tillstånd enligt gymnasielagen fått permanent uppehållstillstånd.

Det är omöjligt för mig som minister att uttala mig om enskilda fall, i grund och botten därför att vi har en rättssäker ordning där det är Migrationsverket och migrationsdomstolarna som ska ta ställning till de specifika omständigheterna i de olika ärendena.

Vi genomför nu en omläggning av migrationspolitiken. Vi vill minska asylinvandringen till Sverige i grunden för att ha möjlighet att klara av de stora integrationsproblem som finns men också se till att de alltför långa handledningstiderna kortas. Därför tillskjuter vi ekonomiska medel för detta.