Fru talman! Den situation som ett hundratal ungdomar i södra Sverige nu hamnat i måste upplevas som fullständigt Kafkalik. Ända sedan 2015 när de anlände till Sverige som barn har de kämpat för att inte utvisas, i många fall till ett av världens farligaste länder att leva i för alla som inte delar talibanernas värderingar, nämligen Afghanistan.

Dessa ungdomar drabbades av olagligt långa handläggningstider och rättsosäkra åldersuppskrivningar. Därför skapade den tidigare regeringen en möjlighet för dem att få permanent uppehållstillstånd, vilket de borde ha fått redan från början. Gymnasielagen var ett resultat av en mycket hård kamp i ett allt kallare politiskt klimat där vi i Miljöpartiet till slut lyckades få till att de som studerar, tar sin gymnasieexamen och sedan får jobb faktiskt ska kunna få permanent uppehållstillstånd.

Det är extremt höga krav som de här ungdomarna har levt upp till. Att klara en gymnasieutbildning och dessutom få jobb inom sex månader är något som de har klarat av i en sådan utsträckning att det till och med slår svenska ungdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är ungdomar som har kämpat hårt och som just nu, när vi står här i kammaren, tar hand om våra äldre på äldreboenden och bygger ledningsrör för att Sverige ska funka bättre. Detta är ungdomar som arbetar som plattläggare och betongarbetare och ser till att gatorna blir snygga och som tar hand om barn med särskilda behov i våra skolor.

Nu efter snart tio år i Sverige rycks alltså mattan undan för dem, igen. Varför? Jo, på grund av att Migrationsverket av någon anledning valt att inte handlägga deras tidsbegränsade uppehållstillstånd på flera år. Under tiden har de varit kvar, fortsatt plugga, skaffat sig jobb och kämpat otroligt hårt för att bli en del av samhället och också få den trygghet som de i många fall inte har haft under hela sitt liv. Många har varit på flykt sedan de föddes.

Detta är en rättsosäkerhet som är stötande, och behandlingen av den här gruppen saknar motstycke i svensk historia. Om man har en ambition att de som faktiskt integreras i Sverige ska få det de har rätt till måste man tycka att detta är stötande. Jag tänker att regeringens tonläge vad gäller integration borde tala för att man också ser att det har gått riktigt fel här och att någonting behöver göras. Jag undrar om så är fallet.