Fru talman! Jag noterar att statsrådet tyvärr inte svarade konkret på mina frågor vad gäller konsekvensanalys och hur tomrummet ska fyllas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I denna tid av osäkerhet måste vi försäkra oss om att stödet till Ukraina inte bara handlar om investeringar och ekonomiska resurser utan också om att bygga ett samhälle där rättvisa, jämställdhet och anständiga arbetsvillkor är en självklarhet. Det gäller särskilt när vi lägger in så mycket pengar för en återuppbyggnad.

Det är viktigt att Sverige tar en ledande roll i att bidra till Ukrainas framtid, inte minst genom att säkerställa att landet blir en stabil och rättvis demokrati. Men jag kan inte låta bli att känna en viss oro över att en så central aktör som de fackliga organisationerna och deras avgörande roll i denna process inte fått tillräckligt fokus i svaret.

Ukrainas återuppbyggnad kommer, som jag sa tidigare, att kräva mer än bara pengar. Det kräver ett starkt socialt och demokratiskt fundament där arbetarnas rättigheter skyddas och där deras röster får höras. Fackliga organisationer spelar en avgörande roll i att skapa anständiga arbetsvillkor, bekämpa ojämlikheter och, faktiskt, stärka demokratin. Men genom att minska stödet till Union to Union eller genom att säga upp avtalet har regeringen skickat en signal som oroar många av oss i arbetarrörelsen men också i Ukraina.

Jag skrev i interpellationen att jag var i Ukraina i oktober och träffade en hel del av de fackliga aktörerna. De larmar om det här, och de är väldigt oroliga för vad som kommer att hända framåt.

Det är positivt att regeringen vill öka stödet till Ukraina och att frågor om arbetsvillkor finns med i strategin, men dessa initiativ saknar det direkta och specifika stöd som Union to Union tillhandahöll. Det finns en risk att denna förändring lämnar ett tomrum som varken ILO eller EU:s reformkapitel kan fylla, särskilt när det gäller det akuta behovet av stöd till fackliga organisationer i Ukraina här och nu.

Ett framtida EU-medlemskap är en central del av Ukrainas återhämtningsarbete och återuppbyggnad; det kommer vi inte ifrån. Men det är också en unik möjlighet att integrera arbetarnas rättigheter och fackligt inflytande i de reformer som landet behöver genomföra. Hur säkerställer regeringen att de fackliga organisationernas röster tas på allvar i de kommande förhandlingarna?

Vi får inte glömma att Ukraina står inför en enorm arbetsmarknadskris. Nyligen hörde vi att elnätet slogs ut på många håll i Ukraina, och det kommer att drabba många arbetare, många företag och många civila över huvud taget.

Om vi inte stärker upp detta finns det risk för exploatering, bristande arbetsmiljö och försvagade arbetsrättsliga strukturer. Det här behöver vi ta på allvar.

Jag vill därför fråga bistånds- och handelsministern: Hur arbetar regeringen tillsammans med EU för att garantera att Ukrainas arbetsmarknadsreformer vid ett framtida EU-medlemskap inte bara gynnar arbetsgivarsidan utan också värnar om arbetarnas rättigheter och det fackliga inflytandet?

Och vad gör regeringen för att säkerställa att de fackliga organisationerna i Ukraina inte bara får vara med i samtalet utan också har tillräckliga resurser för att få ett inflytande och effektivt kunna delta i både återuppbyggnadsprocessen och EU-förhandlingarna?