Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för samtalet i dag.

Man brukar säga att polarisering är ett stort problem i samhället. Jag skulle nog säga att polariseringen är symtomet på ett problem, inte själva problemet. Det grundläggande problemet är att man har slutat prata med och i stället demoniserar varandra. Man har olika epitet som man sätter på olika personer och organisationer, och sedan slutar man samtala. Det är uppenbart att vi under dessa förutsättningar får ett polariserat samhälle.

Jag anser att staten inte borde bidra till ett polariserat samhälle. RFSL:s pris Rosa tisteln, som varje år pekar ut människor och organisationer som homofober, är ett renodlat bidrag till polariseringen i samhället. Det blir ingen diskussion eller samtal, utan man förklarar helt enkelt att en viss person eller organisation är homofob på grund av hans eller hennes åsikter. Det är ingenting som borde stödjas med skattemedel.

Vi får också polarisering när en organisation som RFSL tror sig stå för en viss sanning. Verkligheten är mer komplicerad än så. Vi måste kunna ha diskussioner där en mångfald av åsikter kommer fram; det är så man gör i en demokrati. Demokratins spelregler måste också accepteras av organisationer som finansieras av skattemedel.

Min förhoppning är att RFSL nästa år inte delar ut ett pris vars enda syfte är att förnedra den som mottar priset. Jag hoppas också att statsrådet kan vara tydlig med att organisationer som tar emot statliga bidrag ska stärka demokratin, inte begränsa den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har faktiskt ingenting emot kritik, men offentlig förnedring av enskilda personer och organisationer är något helt annat.