Fru talman! Jag vill berätta om Grönkullaskolan i Alvesta.

Jag besökte Grönkullaskolan och träffade några av skolans elever och rektorn, som jobbat i sju år med att få ordning på väldigt dåliga skolresultat. Det är en skola som drabbats hårt av den pedagogiska segregationen, då man under många år placerat lärare som ingen annan ville ha på sin skola här, där barnens föräldrar är minst resursstarka och har sämst förutsättningar att klaga högljutt.

Av eleverna på Grönkullaskolan lever 68 procent i barnfattigdom. Med aktivt ledarskap från en erfaren rektor som engagerat sett till att rekrytera inte bara behöriga utan också engagerade lärare har skolresultaten vänt från att väldigt många elever inte klarade av att läsa och skriva på grundläggande nivå till att en stor andel nu klarar målen i alla ämnen. Det är en fantastisk utveckling.

Samverkan med kyrkan och andra civilsamhällesorganisationer gör att man nu kan erbjuda mellanmål på den här skolan. Men rektorn berättade om sitt elevråd, som hade samlats och fått önska en sak. Vet ni vad det var? Enhälligt önskade de lunch på skolavslutningen så att man inte behövde gå hungrig från skolan sista dagen.

Fru talman! Så många elever och barn lever i fattigdom. Hur kan ni då prioritera skattesänkningar för de allra rikaste, Boriana Åberg?

(Applåder)