Fru talman! I ett avseende instämmer jag i det som ledamoten Åberg framför i riksdagens talarstol: Satsningar på försvaret är viktiga. De är nödvändiga. Vi lever under sådana omständigheter och i en sådan omvärld att det inte finns något alternativ till att vi åter ska bygga upp ett folkförsvar, både militärt och civilt, och vi ska göra det tillsammans med andra.

Det innebär i sin tur att de anslagsökningar som vi nu ser på Försvarsmakten är av en sådan omfattning att det utgiftsområdet snart kommer att vara det tredje största i statens budget. Ska man vara beredd att satsa på det och finansiera det räcker det inte att prata om att man ska klämma åt kriminella, jaga skattefusk eller ge sig på dem som kubblar med bidrag. Det är rätt och riktigt: Fusk är fusk och ska bekämpas, alltifrån skattefusk till skatteflykt och skatteundandragande. I det är vi helt överens. Men det kommer att krävas resurser i en helt annan omfattning.

Då finns det två alternativ. Vi kan gemensamt bidra till detta genom till exempel en beredskapsskatt som i huvudsak ska betalas av dem som redan har höga inkomster och stora tillgångar, som vi tycker är rimligt och rättvist. Om man inte vill det får man i stället börja prioritera i den kaka som staten redan har, och då blir frågan till Moderaterna, regeringen och Sverigedemokraterna: Vem är det som ska betala den finansieringen? Är det återigen de sjuka, de arbetslösa och pensionärerna som ska avstå och få nedskärningar? Är det återigen välfärden som ska få mindre resurser för att vi ska rusta upp försvaret?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2025 - Rambeslutet

Vi tror och tycker att man ska göra både och.

(Applåder)