Fru talman! Ramar spelar roll. Pengar spelar roll. Det gäller framför allt i ett läge där Ukraina kraftfullt har byggt upp sin egen förmåga till försvarsindustriell produktion i klass med vad Ryssland har gjort i proportion till sin egen storlek. Att vi kan investera kapital i den ukrainska försvarsindustriella förmågan är avgörande. Sverige har en väsentligt större ram än de allra flesta andra länder, men vi kan och är villiga att göra mer än vad vi har gjort hittills.

Det viktigaste målet med det svenska stödet är att det ska göra skillnad på marken. Just nu finns ekonomiskt kapital så att vi kan stärka Ukrainas egna nationella försvarsindustriella produktion. Vi ser också till att det för alla de plattformar och system som vi skickar dit finns logistik samt tillgång till och underhåll av reservdelar. De ska göra skillnad på marken.

Det finns ett stort intentionsdjup kopplat till det svenska stödet som jag är stolt över. Det är inte regeringen som ska kreddas för det, utan Försvarsmakten och Försvarets materielverk är oerhört hängivna i arbetet med att stödja Ukraina.

Sedan stämmer det tyvärr inte riktigt som Kerstin Lundgren säger att vi skulle kunna skicka Jas om vi vill. Det funkar inte så, Kerstin Lundgren. Det handlar om exportlicenser och beslut som måste fattas med andra länder inom ramen för Air Force Coalition.

Det är klart att vi kan skicka Gripenplan till Ukraina, men om de inte har vapen kommer planen inte att göra speciellt stor nytta. Tyvärr. Här behöver vi samarbeta med andra länder. Vi har blivit uppmanade att avvakta med Gripen och i stället bidra med vår luftburna sensor ASC 890. Den kan stridsleda F-16.

Vi utesluter på inget sätt möjligheten att skicka Gripen senare. Till det sista stödpaketet har vi avsatt 2,1 miljarder så att det ska bli möjligt att göra detta längre fram.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 november.)