Protokoll 2024/25:38 Onsdagen den 27 november

/ (forts. från § 11) Nationell säkerhetsstrategi (forts. UU6)
Anf. 121 Försvarsministern Pål Jonson (M)

Fru talman! Argumentet att det går i Danmark, Storbritannien, Polen, Estland och Finland har jag hört många gånger. Jag vill uppmana Håkan Svenneling att titta på en karta. Var bygger man den havsbaserade vindkraften? Vetter den mot Kaliningrad? Vetter den mot Ryssland eller inte? Titta på Finland - de bygger havsbaserad vindkraft, men de bygger inte i Finska viken, för där spelar det roll hur radarpulser går och vilka möjligheter man har till signalspaning.

Allt detta, Håkan Svenneling, avgörs av det militärgeografiska läget och i vilken riktning man sätter upp den havsbaserade vindkraften. Vi har tydligt markerat att givet det läge som Kaliningrad har är det svårt att ha en samexistens i Östersjöområdet. Det går bättre på västkusten, och det går bättre norr om Ålandsförträngningen. Det är också viktigt att ta med sig detta perspektiv i ljuset av att vi har ett speciellt ansvar inom Nato för Östersjöområdet, där vi har unika militära förmågor. Därför tar vi intryck när Försvarsmakten säger att havsbaserad vindkraft i Östersjöområdet skulle leda till oacceptabla risker.

När det kommer till hotet säger regeringen att klimatet på sikt är ett existentiellt hot. Det främsta hotet utgörs dock av Ryssland. Det är också det dimensionerande hotet för Försvarsmakten och försvarets utformning, vilket har att göra med att Ryssland återkommande har påvisat att man har en låg tröskel för militär våldsanvändning. Man tar stora politiska och militära risker, och man visar på en fruktansvärd brutalitet i Ukraina.

Därför måste vi också dimensionera vår försvarspolitik mot det främsta hotet mot vår säkerhet, och det är Ryssland. Vi talar också rätt så utförligt om den begränsningspolitik som vi vill utforma mot Ryssland.