Fru talman! Detta är rena snurren. Jag sitter i Försvarsberedningen. Jag satt i den försvarsberedning som gick igenom punkt för punkt i de rapporter som vi skrev. Vi har inte förhandlat om den nationella säkerhetsstrategin i Försvarsberedningen. Inget parti i Försvarsberedningen har fått se den nationella säkerhetsstrategin innan den landade på riksdagens bord.

Det var därför vi skrev artikeln. Vi sa: Vi vill vara med och förhandla om den nationella säkerhetsstrategin, så att vi kan lägga in våra punkter i den. Det handlar till exempel om satsningar på sjukvården, järnvägen och allt annat som måste fungera i fredstid för att det också ska fungera i krigstid.

Det blir rena snurren när man påstår att detta på något sätt har förhandlats eller att man har bjudit in. Det har inte skett. Jag sitter som sagt i Försvarsberedningen. Där har vi behandlat Försvarsberedningens rapporter men ingenting annat.

När vi nu skrev artikeln kunde regeringen åtminstone ha bemödat sig att svara på själva inbjudan. Man kunde ha bjudit in oss till förhandlingar där vi skulle ha kunnat gå igenom texterna i den nationella säkerhetsstrategin. I en sådan förhandling hade vi lagt in våra förslag.

Den här bilden känner jag inte alls igen.

Dessutom bjöd den förra regeringen in till förhandlingar 2017. Då ville man inte komma. Jag tror att det var Pål Jonson som då ansvarade för det. Då ville ni alltså inte ens komma, Pål Jonson. Nu var det vi som bjöd in till förhandlingar, och då fick vi inte ens något svar.

Nej, denna strategi har vi inte sett alls innan den landade på riksdagens bord. Så är det.

Sedan är det bra att vi nu har en skrivelse, så att vi kan prata om detta. Det är den gång som jag tycker att vi ska ha när det gäller sådana här frågor. Det är utmärkt. Men detta visar också problemet här. Nu har Pål Jonson inte ens en tredjedel av riksdagen bakom sig i fråga om den nationella säkerhetsstrategin. Han har alltså inte ens förhandlat in Sverigedemokraterna i den. Det är en svaghet. Det är inte en styrka i detta läge.