Fru talman! Även jag var med på resan med Natodelegationen. I likhet med min kollega Håkan Svenneling, som berörde Lars Wistedts oerhört tragiska frånfälle, vill jag bekräfta bilden av en person som visade engagemang och glädje. Lars Wistedt var en god del av delegationen. Det är oerhört sorgligt. Vi alla kände och känner deltagande med anhöriga och nära. Jag kan informera om att hela Natoförsamlingen hedrade Lars Wistedts minne innan vi avslutade vårt arbete.

Fru talman! Vi ska nu behandla skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin som regeringen har lagt på riksdagens bord. Det är vällovligt att regeringen låter riksdagen behandla skrivelsen. Det har inte tidigare regeringar gjort. Men tidigare regeringar har å andra sidan bjudit in till samtal innan de själva har fattat sitt beslut.

Fru talman! Vi kanske kan se fram emot en god kombination av de båda modellerna i kommande behandlingar. Det vore värdefullt att få både en mer förankrad nationell säkerhetsstrategi och en debatt här i riksdagen om resultatet. När jag lyssnar på den här debatten kan jag inte låta bli att tänka att vi nog hade behövt samla ihop oss. Det är väldigt många olika saker som lyfts upp. Jag tror att man skulle tjäna på att ha en fördjupad diskussion i en beredning av den nationella säkerhetsstrategin. Men där är vi inte nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Fru talman! Det här är inte den sista debatt vi kommer att hålla. Det ser vi som något av en utmaning i det här läget. Den här debatten handlar om den nationella säkerhetsstrategin, men om någon vecka kommer vi att prata om säkerhetsstrategi och säkerhetspolitisk inriktning i samband med totalförsvarspropositionen, innan vi fattar beslut om den propositionen.

Om man läser den propositionen samtidigt med skrivelsen om den nationella säkerhetsstrategin ser man att texterna formulerats med hjälp av två olika pennor eller tangentbord - någon kanske också ägnat sig åt att använda AI. Det talar också för att vi skulle behöva ha en bättre ordning när det gäller de här frågorna, för att skapa tydlighet. Det finns verkligen utrymme för förbättring. Vi vill se att den möjligheten tas till vara.

Till att börja med vill vi se en årlig rapport med uppföljning av målen, som inte är så himla tydliga. De är rätt övergripande. Men om man ska följa upp med årliga rapporter, vilket man säger i den här strategin, är det viktigt att dessa inte stannar i Regeringskansliet utan också blir föremål för riksdagen att kunna granska, speciellt inledningsvis för att få en utveckling av strategin.

Vi vill också se att man i det arbetet tar med det nordiska perspektivet. Vi skulle vilja se en nordisk samlad, gemensam säkerhetsstrategi. I Norden jobbar vi ju mycket tillsammans. Det den ene gör påverkar den andre. Det finns mycket spännande att läsa. Jag tycker att den finska säkerhetsstrategin har mycket att lära oss, men det finns även andra.

Säkerhetsstrategin beskriver alltså det aktuella säkerhetsläget, prioriteringar och principer för det fortsatta arbetet samt mål för regeringens arbete inom tre fokusområden. När det gäller ett säkert Sverige och det aktuella säkerhetsläget sades det tidigare vara ett kallt krig, men andra talar nu om att det är ett varmt krig vi befinner oss i, på grund av Rysslands angrepp på Ukraina.

Vi har från vår sida varnat för att vi nu riskerar ett nytt München och att detta inte är historia utan aktuellt här och nu, om vi inte klarar att stå tydligt och steppa upp vårt stöd till Ukraina. Vi hoppas att statsministern, när han nu möter sina kollegor från Norden, Baltikum och Polen på Harpsund, försöker ta initiativ för att nå längre på det här området. I det osäkerhetsläge som råder är det viktigt att vi tar täten för att bygga en säker väg framåt och därmed påverka andra. Det är en av de delar som är högst aktuella just nu och som kommer att påverka Sverige under tiden fram till 2030.

När det gäller det trygga, öppna och sammanhållna Sverige kan man säga att det handlar om mer än brottslighet och terrorism. Även om vi förstår att regeringen har ett Tidöprogram tror jag att det vore bra för regeringen att inte fastna i att behålla det perspektivet utan i stället se bortom det och se att det också finns annat att göra om man vill nå ett tryggt, öppet och sammanhållet Sverige.

Apropå tillit och förtroende för förvaltning är det inte bara brottslingar som riskerar att urholka detta. Tilltron överlag bland människor är en av våra viktigaste resurser, enligt många forskare.

När det gäller motståndskraft och konkurrenskraft finns klimatanpassningen med, men bara i form av katastrofreducering. Det är en katastrofreducering i ett läge där det finns en minst sagt överhängande risk att vi inte klarar tvågradersmålet till 2030. 2 ½ grad varmare och uppåt skulle innebära någonting helt annat än vad vi kan se nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell säkerhets-strategi

Regeringen har en målbild för 2030. Det finns dock en annan målbild som man uppenbarligen inte engagerar sig lika mycket för men som påverkar hur mycket katastrofarbete man måste utföra, nämligen klimatmålen för 2030. Arbetet med dem lyser med sin frånvaro, men att förebygga katastrof är ju bättre än att hantera en katastrof när den väl har uppkommit.

Det har framgått av den tidigare debatten att vissa upplever klimathotet som någonting existentiellt och mycket utmanande att ens benämna. Så är det, och det vi inte gör nu kommer att drabba morgondagen och nästa strategi hårt. Därför är det viktigt att vi agerar här och nu även när det gäller klimatfrågorna.

Jag tänkte som ett vänligt medskick till Sverigedemokraterna säga att ett av de områden vi ofta har berört när vi har pratat om totalförsvar och försvarets utveckling - eller avveckling, som det var ett tag - är att vi var naiva. Vi var naiva, men var inte naiva ni också, sverigedemokrater, när det nu gäller klimatet!

På samma sätt som vi nu har behov av att kraftigt stärka våra militära insatser - vi står ju för 3 procent när det gäller anslag till Försvarsmakten - måste vi också se att vi behöver agera när det gäller klimatet.

Jag skulle i mitt anförande även ha berört försörjningsberedskap och hela landet-perspektivet. Livsmedelsförsörjningen måste också finnas med. Om vi ska ha tillit och klara att se till att hela Sverige kan leva även i en kris och ett krig måste vi vara bättre när det gäller självförsörjningsgraden, så att vi klarar våra morötter. Morötter är bra i många sammanhang, men de räcker inte för vår självförsörjning.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 10 under punkt 5.