Herr talman! Tornedalen är lite speciellt, brukar vi säga när vi åker upp för att hälsa på svärföräldrarna, boende strax norr om polcirkeln. Det är norrskenet och midnattssolen. Det är vackra Torne älv. Det är den högst påtagliga flerspråkigheten i regionen. Det är gränslandet. Det är Tornedalen.

Om man roar sig med lite släktforskning ser man att släkterna och gårdarna historiskt sett har funnits på båda sidor om älven. Det har varit naturligt att flytta över fram och tillbaka - det kvittar lika.

Även avstånden är påtagliga. De geografiska avstånden är långa. I gränsregioner som Tornedalen finns det behov av att ambulans, räddningstjänst och brandkår snabbt kan korsa landsgränsen för att göra akuta utryckningar. Därför undertecknade länderna ett gemensamt avtal 2021 - en avsiktsförklaring för ett fördjupat samarbete gällande krisberedskap, civilförsvar och räddningstjänst.

I morgon kan förhoppningsvis riksdagen fatta beslut om att godkänna ett avtal mellan Sverige och grannlandet med broderfolket - Finland. Avtalet innebär ett fördjupat polissamarbete - äntligen - med tillhörande lagstiftningsändringar.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Eftersom jag är först ut i debatten ska jag kortfattat redogöra för innehållet. Förslaget innebär att finländska polismän och poliskvinnor får utföra vissa polisiära uppgifter på svenskt territorium. Det föreslås bestämmelser som gör det möjligt att föra in exempelvis finländska tjänstevapen och som reglerar tillhörande befogenheter hos polismännen.

Förslaget innebär enormt stora fördelar för flexibiliteten i hela regionen och för befolkningens trygghet. Det finns ett antal huvudsakliga skäl som vi kan se väldigt tydligt i förväg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett starkt polis-samarbete i Torne-dalsregionen

Framför allt handlar det naturligtvis om responstiden. Det blir möjligt med betydligt snabbare insatser med det här förslaget när det gäller både allvarliga olyckor och grov brottslighet. Därmed blir det också effektivare brottsbekämpning. Detta stärker utan tvivel den operativa förmågan att hantera mord, rån, våldtäkter, människorov etcetera i regionen. Samarbetet gör det helt enkelt möjligt att snabbt mobilisera resurser från båda länderna. Det är synnerligen värdefullt med tanke på hur glest befolkat området är och hur låg polistätheten är. Dessutom leder det, som så ofta när man samarbetar, till förbättrat informationsutbyte mellan poliskårerna i de olika länderna. Detta bidrar naturligtvis även till alla de fördelar som nämndes tidigare.

Man kan naturligtvis också se en rad komplikationer i anslutning till det här. Polisförbundet lyfter - som vanligt, höll jag på att säga - väldigt kloka perspektiv. Det kan handla om praktiska eller juridiska utmaningar som uppstår. Det kan vara språkbarriärer. Det kan vara olika kulturer inom de olika polismyndigheterna. Det kan vara skillnader i lagstiftning som fortfarande inte regleras fullt ut med det här avtalet. Det kommer att finnas behov av gemensam och adekvat utbildning. Naturligtvis kommer det också att krävas samarbete och samövning.

Det kommer att finnas mängder med komplikationer och målkonflikter. De flesta av dem kan vi inte ens förutse, utan de kommer i morgon och i framtiden att dyka upp som strul som vi inte ens visste fanns. Vänsterpartiet lyfter i sin reservation ett perspektiv kopplat till tillsynen, som man kanske också måste justera i efterhand - vad vet jag. Så småningom kommer vi att se saker och ting som behöver justeras.

Trots det måste vi låta det här samarbetet gå vidare och växa fram organiskt mellan människor i glesbygd, som det faktiskt handlar om. I gränsbygderna är människor på goda grunder synnerligen frustrerade över att polisstationen bara har öppet tre timmar i veckan. Man känner en oro över att det kan dröja 45 minuter eller kanske ännu längre innan det kommer en polis på plats om man utsätts för ett våldsbrott. De poliser som jobbar dagligdags ser att gränshinder, byråkratiska hinder och landsgränser sätter käppar i hjulet för att kunna klara upp brott och lösa uppgifterna man har.

Vi har trots allt en grundmurad optimistisk inställning - det här avtalet och de här lagändringarna kommer att leda till ökat samarbete. Men samarbetet över nationsgränserna är skört. Vi kan se hur de geopolitiska förändringarna på norra halvklotet gjort att samarbetet i Barentshavsregionen och på Nordkalotten mer eller mindre kollapsat. Någonting som faktiskt var på gång under många år är nu helt plötsligt obefintligt, och det handlar framför allt naturligtvis om Ryssland.

Vi såg hur man i samband med pandemin slöt sig igen. De svensk-norska och svensk-finska relationerna, som vi hade jobbat med under oerhört lång tid, fick sig en allvarlig törn. Misstron mellan grupper och individer växte. Decennier av relationsbyggande ersattes av misstro gentemot strategier och perspektiv under pandemin. Det här är såklart bakslag.

Men i tider av motgångar och barriärbyggande spottar vi i näven och försöker se framåt och vara konstruktiva. Det här avtalet, som den förra regeringen tog initiativ till, är ett sådant exempel. Vi krånglar inte till det utan gör som vi brukar och sluter ett avtal - typ så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett starkt polis-samarbete i Torne-dalsregionen

(Applåder)