Herr talman! Jag tycker att Rasmus Ling förminskar denna fråga lite grann. Det är inte så att regeringen har bortsett från de komplikationer som finns i fråga om detta, utan man har byggt in ett system för hur denna anonymitet ska hanteras. Domstolen ska inte känna till denna persons rätta identitet. Den ska vara känd av en annan domstol, så att säga, som har beslutat om behovet av och rättigheten för någon att få vittna anonymt.

Om Rasmus Ling hade lyssnat skulle han ha hört att jag sa att domstolen möjligen inte värderar detta vittnesmål så högt som om vittnet hade framträtt med sin identitet och varit känd. Det innebär inte att domstolen bortser från vittnesmålet i sig, men det har kanske ett lägre bevisvärde. Men sammantaget med övrig bevisning kan det vara så att det tillmäts en betydelse.

Jag tycker därför att regeringen har underbyggt sitt resonemang väldigt väl när det gäller hur processen ska gå till med ombud och annat, som jag inte gick in på i mitt anförande. Men jag utgår från att Rasmus Ling är väl medveten om att detta resonemang har förts. Jag utgick från bevisvärderingen som domstolen har att göra. Domstolen gör en bevisvärdering utifrån alla vittnesmål och bedömer om vittnet är trovärdigt eller inte. Även om personen som vittnar är känd av domstolen kan vittnesmålet ha ett lågt bevisvärde, eller hur, herr Rasmus Ling?