Herr talman! Det senare visar också på den bristande förståelse som Läkemedelsverket har för hur situationen ser ut på den svenska landsbygden och i glesbygden. Från Läkemedelsverkets sida har man ju framhållit möjligheten till överlämning med bud, men om man tittar på kartan var den möjligheten finns ser man att det framför allt är i södra Sverige. Norröver är det i princip bara i residensstäderna. Möjligheten finns över huvud taget inte i den svenska glesbygden och på landsbygden, och detta är något som Läkemedelsverket inte alls har reflekterat över. De har nog inte ens brytt sig om att ta reda på det.

I de kontakter som sjukvårdsministern informellt har med myndigheterna tycker jag att hon ska betona att de måste göra en avvägning som är rimlig. Man har ju nätt och jämnt lyckats ta reda på hur stort problemet är - till slut fanns det ett beslutsunderlag om fyra stulna försändelser under loppet av fyra år - i förhållande till de risker det innebär. Det innebär risk för sämre mottagande av läkemedel och risk för att viktiga grupper runt om i Sverige inte får tillgång till det de behöver. I det läget är detta ett illa fattat beslut.

Man borde fundera på om man inte borde ha som generell instruktion till myndigheterna att de just när det gäller den här typen av beslut måste se vilka konsekvenser de får. Det handlar inte bara om hur det fungerar i centrala Uppsala, där Läkemedelsverket är beläget och detta kanske inte är något problem, utan också om hur det slår på den svenska landsbygden. Det medskicket skulle jag vilja ge statsrådet.

Detta är inte ett bra beslut för den svenska landsbygden. Dessutom är det ett beslut som inte kommer att lösa något problem alls i förhållande till de fyra stulna försändelserna, för det är också möjligt att stjäla försändelser inne på apoteket.