Herr talman! Läkemedelsverket har att väga patientrisker åt båda håll. Ledamoten tar upp den ena sidan. Det är självklart att det är en patientrisk om man inte får tillgång till de läkemedel man behöver. Vi har problem både med att personer inte hämtar ut sina läkemedel och med att de hämtar ut dem men inte har en följsamhet när det gäller ordinationen. Det finns alltså många olika risker i detta avseende.

Men det är också en patientrisk att sådant som har ordinerats och beställts kan komma i orätta händer. Hjärtmedicin låter såklart bestickande, men även paracetamol till fel person kan vara livsfarligt om det ges i för stor dos. Vartenda läkemedel är en potentiell risk om det inte hamnar rätt. Därför är ju merparten av läkemedlen ordinerade, så att man vet att de kommer till rätt person.

Läkemedelsverket har i sitt beslut valt att göra en avvägning som innebär att personer inte behöver visa legitimation vid distanshandel förutom vid själva beställningsögonblicket, för då är det ju superkontroll med bank-id eller på annat sätt, så att man vet vem det är som beställer. Men vid överlämnandet behövs alltså ingen id-kontroll. Man har alltså valt att ha mildare regler och lägre nivå för patientsäkerhet vid distanshandel än i ett fysiskt apotek.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är Läkemedelsverkets avvägning. Det beslutet kommer att gälla från och med nästa höst. Det blir viktigt att se vilka modeller som utvecklas utifrån detta beslut: Hur kommer man att agera, och hittar marknaden en klok lösning som säkerställer patientsäkerheten?