Herr talman! Om det är som sjukvårdsministern säger, att det är angeläget att se till att det är god tillgång till läkemedel i hela landet, kan man bli lite förvånad över att myndigheten lägger fram det här förslaget.
I dag beställs 30 procent av läkemedlen på distans. Man får dem hem; de hängs på lådan eller finns vid dörren när man kommer hem. De som framför allt har nytta av det här är människor i glesbygd, för även om regeringen satsar pengar och ser till att vi kan hålla apotek öppna i glesbygd är det inte sällan två, tre eller fem mil till närmaste apotek.
Människor i glesbygd är en grupp som behöver detta. En annan grupp är människor med funktionsnedsättning, som helt enkelt har svårt att ta sig till apotek. En tredje grupp är de äldre. Här kommer då en statlig myndighet, Läkemedelsverket, och lägger fram ett förslag som innebär stora begränsningar i möjligheten till distanshandel med läkemedel.
Det ska i och för sig vara tillåtet om paketet går att lämna i en brevlåda. Då är det okej. Men vi vet vilka principer Postnord har. Det är ju inte så att man provar och ser om det går ned i lådan, utan vid sorteringen tillämpas standardiserade metoder som innebär att vid minsta lilla misstanke om att ett paket inte går ned i den smalaste varianten av postlåda följer det inte med, utan då får det hämtas ut på ett annat ställe. Detta kommer att innebära att det blir väldigt svårt för dessa tre grupper - äldre, människor med funktionsnedsättning och människor i glesbygd som har långt till ett apotek - att få tillgång till sina läkemedel.
Precis som jag sa när vi hade denna debatt för drygt ett år sedan skulle jag vara den första att acceptera detta i ett läge där det här var ett stort medicinskt problem - om barn kom över och satte i sig hjärt- och blodtrycksmedicin och fick föras till sjukhus. Därför frågade vi den gången vad som hänt. Ivo säger att man inte har fått in några rapporter alls.
Vi har nu till slut lyckats få ut beslutsunderlaget från Läkemedelsverket. Under en period på fyra år, 2020-2024, har man fått in totalt 43 anmälningar om avvikelser, i ett läge där det rör sig om tiotals miljoner försändelser. Det är fyra av dessa avvikelser som handlar om att läkemedlet har blivit stulet. Dessa siffror är högre beroende på att det första den kund som inte får sitt läkemedel gör är att ringa till Apotea och de andra och säga: Jag har betalat för ett läkemedel, men det har inte kommit. Apoteksbolagen har själva koll på hur omfattande detta är. Men det har inte förekommit ett enda fall där någon har kommit till skada. Totalt rör det sig alltså under fyra år om fyra försändelser som har blivit stulna. Därutöver har det handlat om logistiktjänsterna i övrigt, och det är klart att Postnord och en del av de andra kanske inte är de bästa när det gäller att få fram paketen. Men det rör sig alltså om totalt 43 anmälningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
I ett läge där man står och väger och jämför fyra stulna förpackningar under fyra år - hur mycket har försvunnit från apoteken under motsvarande tid? - med den rejäla försämring detta innebär för äldre, människor med funktionsnedsättning och människor i glesbygd blir detta inte rimligt. När det blir svårare för dessa grupper att få tag på läkemedel kommer det dessutom att innebära att färre använder de läkemedel de har fått förskrivna.
Jag tycker att det är orimligt att den här regeringen låter Läkemedelsverket ha ett så snävt perspektiv att man är beredd att försämra för, skulle jag säga, miljoner människor, på grund av dessa fyra stulna förpackningar, när det inte finns någon rapport alls om att någon har kommit till skada. Detta är, tycker jag, ett tecken på dålig myndighetsstyrning från regeringens sida.