Fru talman! Det är detta som har efterfrågats. Du måste ha informationen, och detta är en del i det som finns i direktiven vad gäller utredningen. Men det räcker inte för patienten att ha informationen. Det viktiga är också: Var ligger makten? Vem är det som fattar beslut om var jag ska opereras? Det handlar om att införa möjligheten att patienten de facto har rätt. Det är då inte beroende av att en läkare säger: Jag har inte ledig kapacitet här. Det är helt okej att du åker någon annanstans i landet. I likhet med patientlagen angående öppenvård, alltså att det är du som patient som i dag fattar beslutet var du vill ha ditt specialistbesök, ska det också vara du som patient som fattar beslutet var du vill ha slutenvård. I dag fungerar det så i sjukvården att när du besöker en ortoped som säger att din höft är utsliten och du måste opereras, då blir nästa mening att vi sätter upp dig på väntelistan här på vårt sjukhus.

Vi måste vända på detta. Makten att fatta det beslutet ska ligga hos patienten. Hindret finns i patientlagen; i dag har man som patient endast rätt att välja öppenvård var som helst i landet. Men det står ingenstans i direktiven till utredningen att man även ska gå in och titta på detta. Om man ser till att ändra i patientlagen så att det blir möjligt att söka slutenvård runt om i hela landet har vi grunden för ett system som på sikt kan göra någonting åt den bristande tillgängligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kommer vi att kunna följa väldigt noga, och hittills skulle jag säga att regeringen får betyget icke godkänt. Situationen är precis lika illa i dag som den var tidigare.

Det är nästan två år kvar till valet, och det här kommer att vara en av de frågor som avgör om regeringen har lyckats med att lösa ett av de riktigt stora problemen i svensk sjukvård, nämligen den bristande tillgängligheten.