Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten för att hon tar upp detta.

Förslag om en särskild beredning är alltid intressant. Men det som skiljer detta område från en försvarsberedning och en beredning inom rättsområdet är att de har ansvar för statliga verksamheter. Sitter man vid bordet kan man säga att man kommer att göra det här inom polisen respektive inom försvaret. Det kan man inte göra när det gäller 21 direktvalda regioner. Då funkar inte en nationell beredning, för ingen har mandat att besluta över dem.

Det är det som är skillnaden med den konstruktion vi just nu har för hälso- och sjukvården. Jag välkomnar verkligen Socialdemokraternas förslag till nytt partiprogram där man betonar vikten av nationell styrning och till och med kontroll, tyckte jag mig kunna läsa, av hälso- och sjukvården. Det ska ni förstås besluta om i vår, men det skulle innebära att möjligheten ökar att på nationell nivå ta ansvar och fatta beslut.

Det skulle också göra en beredning möjlig i framtiden. Men för att en beredning ska få effekt måste det gälla statlig verksamhet. Att sitta i en beredning som inte kan påverka något och som 21 direktvalda regioner har ansvar för tror jag bara leder till misstro - man pratar men ingenting blir gjort.

Beredningar använder vi alltså gärna där de har möjlighet att ge effekt. Jag skulle gärna ha mer av nationell styrning, men den frågan bereds i en parlamentarisk utredning. Till dess att den är klar: Varmt tack till ledamoten för att frågorna ställs och för att vi fått chans att utbyta erfarenheter! Jag ser en stor samsyn när det gäller att använda Nationella vårdkompetensrådet. Jag är tacksam över att det finns, att rådet tillsattes under den förra mandatperioden och att vi nu kan arbeta vidare med det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.