Fru talman! Tack, statsrådet Ebba Busch, för möjligheten att diskutera innovationspolitik. Det är ändå ett tag sedan vi gjorde det. Vi gjorde det mycket mer förra året, men jag tror att det kommer att finnas anledning att fortsätta att göra det.

Statsrådet nämnde FoI-propositionen som jag och många med mig är väldigt ivriga att se. Vi väntar med spänning på att få se regeringens plan för att ta tillbaka Sverige till att vara en ledande nation inom innovationsområdet och se till att vi klarar oss igenom de många kriser som vi står inför genom att satsa på våra innovationer.

Fru talman! Jag ska återgå lite till det nationella inkubatorprogrammet och upprinnelsen till min fråga. Regeringen har sedan den tillträdde tyvärr inte gjort sig ett namn som trovärdig när det kommer till innovationspolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret på min fråga om nedskärningar på det nationella inkubatorprogrammet är lite av ett bevis på det. Det är inte utan anledning som frågan har ställts, fru talman. Med risk för att låta lite komplicerad vill jag ändå ge en redogörelse för upprinnelsen till min fråga och varför frågan är ställd.

Vinnova är vår innovationsmyndighet som tilldelar medel till olika stödprogram. Regeringen ger i sin tur myndigheten uppdrag och brukar oftast ha med en budget för varje satsning som regeringen vill att myndigheten ska genomföra.

Om den inte har med en budget kan myndigheten i det uppdrag som regeringen har gett använda det som kanske lite slarvigt kan kallas för fria pengar - pengar som myndigheten har som inte är specifikt kopplade till ett projekt eller ett program.

Det nationella inkubatorprogrammet är ett sådant program som inte har en allokerad budget. Det innebär att Vinnova använder sig av de fria pengar som man har för att finansiera det nationella inkubatorprogrammet.

Det var ett uppdrag från regeringen, som man nu har gått tillbaka på, som gjorde att de fria pengarna skulle bli färre, och det nationella inkubatorprogrammet riskerade att bli lidande på grund av det. Det är inte utan anledning som frågan är ställd, Ebba Busch.

Nu har regeringen gett myndigheten nya instruktioner, vilket innebär att man för tillfället kommer att ha kvar finansieringen av det nationella inkubatorprogrammet. Det är välkommet. Det hade annars slagit hårt mot framför allt startup-företag utanför våra storstäder.

Som statsrådet också nämnde är inkubatorer avgörande för att forskningsresultat ska kunna kommersialiseras, och framför allt i hela landet utanför Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Ny Tekniks lista över de 33 mest lovande teknikstartup-företagen i Sverige visar på att inkubatorerna har gett effekt. Det är 23 av företagen på listan som har gått igenom inkubation hos några av inkubatorerna som nämndes av statsrådet själv. Det är ett kvitto på att det fungerar.

Man underskattar betydelsen av statens aktiva stöd för att dessa inkubatorer ska kunna fortsätta att ge stöd till våra höginnovativa bolag. Att helt separera statens aktiva roll och Vinnova från inkubatorerna visar lite på en oförståelse inför hur det fungerar.

Det är självklart så att de är självständiga organisationer, och många av dem delägs av kommuner, regioner och olika lärosäten. Men stödet från Vinnova är avgörande för att de ska gå runt.

Jag tycker att man med stolthet från statens sida ska visa på sitt delansvar för denna viktiga del av vårt innovationsekosystem och inte distansera sig från det, som statsrådet gjorde i svaret på min interpellation.

För många som lyssnar på debatten kan det här med innovationspolitik låta komplicerat. Men i själva verket handlar det om att staten ska stötta företag så att de kan skapa jobb och välfärd i vår nation.

Jag skulle därför vilja fråga statsrådet Ebba Busch om hon kan presentera någon form av långsiktiga finansieringslösningar för just det nationella inkubatorprogrammet och hur vi ska säkerställa att innovationer fortsätter att främjas i Sverige.