Herr talman! Utvecklingen för hbtqi-personers rättigheter i världen är ju en viktig fråga, och det svenska engagemanget är stort. Jag vill bara hoppa in här och bidra med lite av mina erfarenheter av att ha jobbat med dessa frågor på olika nivåer under de senaste 30 åren.

Det är väl två saker man skulle kunna bidra med i den här diskussionen. För det första är det viktigt att vi i Sverige står tillsammans i den här frågan. Vi är ju inte oense. Nu var det ju inte heller så det lät i den socialdemokratiska ledamotens anförande, men om man läser texten i interpellationen kan man ändå få känslan av att interpellanten vill låta påskina att det finns en skillnad mellan Moderaterna och Socialdemokraterna och mellan regeringen och Socialdemokraterna. Men så är det inte, utan vi är i grunden överens, och det är det viktigt att vi betonar.

Detta är en Team Sweden-fråga. Det är vi som står för de här värderingarna. Det är svenska värderingar. Det är värderingar som vi vill slåss för i hela världen.

Det finns ett starkt engagemang inte bara för Georgien utan för hbtqi-rättigheter i hela världen och hela Europa. Vårt land och vår regering, alldeles oavsett hur regeringarna har sett ut under de senaste 20 åren, har tydligt stått upp i dessa frågor och i dessa sammanhang och markerat mot länder - såväl EU-länder som icke-EU-länder - som har gett sig in på de sluttande plan där man börjar inskränka dessa rättigheter.

Därför är väl min allmänna uppmaning att vi ska försöka samla oss i dessa frågor ännu tydligare och inte använda dem som ett sätt att försöka skapa debatter eller påvisa skillnader i Sverige. Vi kan däremot vara oense om hbtqi-frågor och reformer i vårt land. Det är en annan fråga. Men internationellt sett är vi överens, och det tror jag att det är viktigt att vi står upp för.

Vi ska tala med en röst, och vi ska göra det gemensamt, för detta är ett svenskt intresse som är gemensamt för oss alla. Det är ett mänskligt intresse. Dessutom passar de här frågorna väldigt väl ihop med den nya reformagendan, som ska sträva efter att stärka svenska intressen.

För det andra: I mitt eget engagemang har jag talat med många hbtqi-aktivister från Georgien, inte minst inom ramen för EPOA, Europas Prideorganisatörer. De ger samma bild: Det är ett tufft läge, och det har varit tufft länge. Men precis som ledamoten och statsrådet påpekar har det blivit värre de senaste åren, med Georgisk dröm-regeringen, agentlagen och det ryska inflytandet. Man används som slagträ i debatten. Man är en murbräcka som används för att driva Georgien bort från Europa och i riktning mot Ryssland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ska man då kunna ändra på detta? Först och främst måste vi fortsätta att vara engagerade i just hbtqi-frågorna och också generellt för demokrati, rättsstat och frihet i Georgien. Georgiska aktivister säger att om demokratin dör och rättsstaten faller kommer det aldrig att bli bättre för hbtqi-personerna i Georgien, och därför behöver vi prioritera de frågorna. Vi måste hantera den större situationen först. Sedan kommer vi att kunna göra framsteg också i den andra delen, det vill säga att stärka hbtqi-personernas rättigheter på marken i Georgien.

Faller demokratin blir alla ofria. Faller rättsstaten blir alla ofria. Då är ju ingen fri.

Tillsammans måste vi göra allt vi kan för att uppnå ett Georgien som strävar mot Europa - en demokrati med respekt för mänskliga rättigheter och en fungerande rättsstat där, i nästa steg, också hbtqi-personer får ökade rättigheter.